Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wennerberg, Gunnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125 Wennerberg, Gunnar.
riksdagen 176». (Se VII B. p. 150 f.) Och likväl Sr G.
W. alldeles obefläckad eller obestrålad af politiken. Men han är
skald och en tonsättare, som sjelf kan sälla ord till sina
musikaliska skapelser, derjemte sångare såsom få andra. Och som
skald är han efter Runeberg den andre, som mäktat framträda,
sedan Tegnér eröfrade sångens spira, utan att mer eller mindre
Imitera "Axels och Frithiofs skald." Detta är en stor ära. "Evigt
kan ej bli detsamma." Vanans nötta phraser hafva ej sin
för-tjnsuingskraft mer. De 2 nye originalskalderna hafva ej
kunnat öfverbjuda föregångarne i att "tänka blomster, tala honung
och lysa som en himmelsfärd" De återgingo såsom nödigt blifr
ver, då "konstnärligheten" öfverbjudit sina krafter, till
natursan-nlngens enkla majestät. Men de hafva tagit skilda vägar:
Runeberg gick att lyssna på Fänrik Ståls sägner och den
djupaste inglfvelseu och deu högsta kärleksförtjusningen uttalar
sig i confessionen: Värt land! G. W. tog vägen emot det
"Bacchi Tempel", som efter Bellmans bortgåug blifvit allt
glesare besökt, oaktadt Dahlgren m. fl. försökt dit åter församla
jublet. Bacchantsvärmeriet stördes af
fattigvårdslagstiftnings-yra, nykterhetssvärmeri, ja slutligen t. o. in. af
jernväg,s-feber m. m., som tagit de gode landsmännen, hvilka 1 vårt
kalla land kräfva värme-apparater, i anspråk. Men vi böra
tacksamt erkänna, att G. W. med Vitalls afsade sig att vara
spelman för dem som dansa kring guldkalfvarne, och att han
gick "den vilda tummelplats förbi." Dock har han ej lemnat
den ur sigte. Han påminner visst om Bellman, men mest
om den Bellman, som låter Bacchanten begabba sig sjelf. Etf
nppbinner G. W—g Bellman i envälde öfver ett språk, som
varit för vår rimmarskara så svårt att beherrska; men ho
vet om han ej en dag erkännes öfvergå honom såsom
tonsättare? Får Atterbom (se Sv. Akad. Handl. XXV: 159—166)
ett par, tre eftergångare, som lika grundligt ransaka alla de
äldre religiösa eller verldsliga sångböcker, der man kan
träffa återstoden af Bellmans-melodierna, hvilkas källor den
lärde granskaren ännu ej funnit, så måste G. W. som
tonkonstnär taga högra hauden af B. Här är en man af
framtid!
Gift 1852 med Hedda Sophia, dotter af Amiralen Grefve
C. Cronstedt och hans maka, född Grefvinna Cederström.
Skrifter: De ratione anis ad scienliam, civitalem et religionera. Diss.
Ac. üps. — Försök till en parallelism mellan de bildande konsternas
och de religiösa kulturernas historiska utveckling. — Num recte et
vere de Spinozismo judicaverit Hcgelius diss. — Frihetssånger, chörer,
1847. — Gluntarne, 1848. — Sånghäften, 1849. 50. 52. — De Tre,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
