Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wirsén, Gustaf Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263 Wirsén, Gustaf Fredrik.
nåde Gnstaf Wirsén den militära banan och blef
Tygskrif-vare vid Sveaborgs-eskadern. På denna bana hoppades
fadren att den spenslige ynglingens svaga krafter mindre
skulle ansträngas. Sedan W. blifvit Militieskrifvare 1795,
emottog han efter fadren revisorssysslan, då fadren var 70
och sonen 18 år.
Sonens lycka stannade dock ej såsom fadrens med denna
befordran. I K. Kammarrätten i Stockholm ådrog sig snart
den skönskrifvande revisorn uppmärksamhet för ytterst
noggranna anmärkningar, hvilka vid motförklaringar af
vederbörande med skarpsinne försvarades. Redan 1799 var ban
revisor i K. Kammarrätten. Här bemärktes innan kort lians
anmärkningar och påminnelser af Krigsstatssecreteraren Carl
Lagerbring. Och tidigt kom den medellöse extraordinarien
ur de ekonomiska bekymren, då ban d. 23 Sept. 1804 blef
gift med Ulrica Wilhelmina Boucht, då skild från en
Capi-taine Mechanicus Rönngren. Hon var neml. dotter af en rik
fabrikör Boucbt, hvilken borgare slutligen hade, jemte mågen
G. Wirsén, mågarne Laudshöfd. Lange (Låstboms
Höfdinga-miune 2: 73), V. Amiral C. J. af Wirsén, Hofjägmästare v.
Hamm och Brukspatron H. Hartman den äldre. Det var 1
samma hus, som upptog ett belt qvarter vid Regeringsgatan,
ehuru i en annan förstuga, störtregnet engång injagade Th.
Lect. J. 0. Wallin, då Anna Maria Dimander, som såg
flykten af en okänd prest och var i rummet näst intill
förstugan, böd honom stiga in, der en bekantskap börjades, som
slutade med äktenskap. Fabrikörerna Boucbt och Dimander
hade nemligen delat en svärfaders och faders för 2:ne
familjer mer än tillräckliga lins.
När pommerska kriget utbröt, kallades W., som 1805
blifvit Commissarie i Kammarrätten, till tre chefsskaper:
Öfverkrigscommissarie, Chef för Fältpostcontoret och
Intendent, med uppdrag att strax utarbeta ett nytt reglemente för
fältstaterua. Lagerbrings förord hos Toll hade verkat som
en trollruna. Toll älskade ej sjelf att sysselsättas med
penningar och räkenskaper; lade derför gerna den bördan på
Wirsén, men förbehöll sig controlleringen, ömtålig äfven för
skuggaq af en skugga som kunde falla på hans förvaltning
i den delen. En ännu lefvande *), som då besökte W.,
förvånades öfver det anseende den unge chefen egde bland äldre
och yngre, den bestämdhet, som utmärkte hvarje hans
handling, den vigt, han förmådde gifva hvarje sitt ord och dea
’) Hr Assessor S. Åberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
