Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zeipel, Carl Samuel Fredrik von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
02
Zeipel, Carl Samuel Fredrik ron.| 72
liten särskild upplaga. Derjemte öfversatte lian, och utgaf
1817 fran trycket, Werners vidtberyktade skådespel "Martin
Luther"; med denna uppmuntran af Erkebiskop Lindblom,
till hvilken han öfverlemnade ett exemplar I praktband: "ja,
nog se permarue granna ut; men det, som står emellan dem,
är väl återigen bara blå foglar och blå kattor." Den
patrl-arkaliske prelaten, som i grunden ej ville de såkallade
Phos-phoristerna det ringaste ondt, men plägade l Stockholm för
dem lida åtskillig smälek, förblandade, i sitt missnöjes
god-ärllga utbrott, dunkla titelmlnnen af min "Fågel Blå", Tiecks
(genom Palmblad försvenskade) "Riddar Blåskägg", och af
samme skalds lustspel "Mästerkatten i stöflor", hvilket Livijn
hade utgifvit i svensk bearbetning.
Från år 1819, då Zeipel upphörde med silt deltagande
i Akademiska Boktryckeriet och utflyttade på landet,
uppslog han för alltid sitt bo I det kära barndomshemmet.
Länge underhölls dock med. Upsala en oafbruten gemenskap.
Ofta kom han till staden; ej sällan medförande till
uppläsning nya poetiska skapelser (t. ex. tragedien "Antonlus och
Cleopatra"). Ofla återbesöktes hau af sina vänner i den
högländta och vilda skogstrakten, der Lingonbacka, på ett
afstånd från Upsala af blott tre och eu half mil, företer en
omgifning af nästan polarkretslik natur. De mörka, men
här och der af väna björkdungar afbrutna furuskogarue med
sina sknggdystra sjöar och ödsliga kärr; de mossiga bergen
med spetsar betäckta af koluade bränder från
Walborgsmess-eldar; det ofta änuu intill vårens slut qvarliggande slädföret;
den derefter ined ens utvecklade, fuktiga och riktigt
mygg-alstrande sommarvärmau: — allt detta förflyttar inbillningen
upp till Sveriges nordligaste obygder och uräldsta tider; men
anslår den ock med behaget af sällsamma och djupa intryck.
Äfven jag, som esomoftast gästade der under min första
mannaålder, bevarar derifrån månget angenämt uiinne: än af
poetiska samråd och frambringelser, än af glädtiga
julhelgsdagar och födelsedagsfester, än af käikåkningar utför väldiga
snöbackar, än af lustrldter i höstliga månskensnätter, äu af
eu i ett skogshult företagen stenkummelsbyggnad, med hvars
uppresande Zeipel, Geijer *) och jag en hel dag voro ifrigt
sysselsatte. Af lätt begripliga skäl, blefvo dessa vexelbesök
under de sednare åren mindre täta. Dock fortfor Zeipel å
sin sida, att ej så alldeles sällan vara synlig 1 Upsala, och
försummade då vanligen icke, att uppsöka sina äldsta vänner.
*) Di redin Professor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
