Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Åkerhjelm, Samuel d. y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ä k kim j e l m. Samuel d. y.
I«l
anklagelserna upprepades dock ej Caucellcrsvalet; raeo
Bau-kofrågau — se nedanföre— och haos gillande af Springers
bekanta sats om ’priucipalatet." Ställd för cn Ständernas
Commission nedlade ban alla sina embeten d. 10 Dec. 1747.
Akerbjelm hade inom Rådet opponerat sig i en ßankorråga
— "1740 års Finance-Systcm" — som låg Ständerna, Rådets
principaler, mycket om hjertat. Han hade dervid med sig
Cronstedt, Posse och Ant. Wrangel, hvilka äfven voterat med
honom mot Finska kriget; de sluppo, säger Geijer, med en
varning, men Åkerhjelm måste anse för en nåd, att få taga
afsked utau pension *). Då blef motståndspartiet i Rådet
stumt. Hattarne på Riddarhuset hade d. 22 Dec. 174G insatt
A J. von Höpken, fast ban om morgonen ätit frukost såsom
(Exped.) Secreterare, sedan ban dock kunnat äta middag som
Hofmarskalk, på en Rådstol innan aftonvarden åts, och Claes
Ekeblad, N. Palmstjerna o. d. män ingingo v|d hans sida,
hvarefter "det Franska partiet" blef regent. Akerbjelm
ersattes I Senaten genom Gabriel Setb, den siste Rådsherre,
som bade Fredrik I:s namn under sin fullmakt, hvarefter Å.
odlade ocb byggde på sitt afllnge gods vid Östersjöns strand.
Akerbjelm "föll," som vt sett, derför att hau motsatt
sig ett beslut att, ntan en föregående undersökning af
Bankens ställning, tillsluta Bankoluckau för utvexling af
metalliskt mynt, men med rättighet att utgifva småsedlar.
Se-kreta-Utskottet vid 1747 års riksdag beslöt en äreskänk åt
dessa antlrealisatiousmän, som jagade Akerbjelm, "de små
Bancosedlarnes fiende", ur Senaten och bjöd att utdela 10,000
daler silfvermynt i belöningar åt dem, soin hulpit till att —
förjaga realisationens vänner. Vi få längre fram se huru .en
Ständerplnralitet af aunau mening sedermera uppstod.
Äfven för sin menlug i den så kallade principalatsfrågan
ansåg sig Åkerhjelm, som vi anfört, uppmanad att träda ur
Senaten. Då Rådsherrarne voro, enligt Rosenhanes förklaring
på Rådslängdens titelblad för 1718—72, att anse som Riksens
Ständers Fullmäktige, var visserligen rör en person, som
vàmjdes vid att se riksdagsbestickuiugen, frestelsen ej långt
korta att påminna principalerna vid riksdagen att de blott
Toro svenska folkets, eller, om man så vill, de svenska
ståndens fullmäktige, att makten, hvilken dagens lära föVlade utom
Kabinettet 1 Ständer-Utskotten, således ytterst måste förläggas
■j B. t. Beskow, anser dock, af R. SlSnders bref om Ä:s äteikallandc
i Bädet, troligt, att i. sedermera kom i Stnjulande af nigon pension.
BIOGR. LEX. XX1H. !1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
