Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åström, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åström, Johan.
109
stiftet emottaga Tuna, och Stafby pastorat, hvilket han sökt
efler sin svärfader. Ar 1821 utbytte elter konungens
utnämning han detta emot Simtuna och Altuna postorat inom
samma stift.
Aströms studenttid I Upsala Inföll under år, som voro
rika på mångahanda väckelser. Mest inverkade på den
stillsamme, inom den stilla forskningens verld slutne, ynglingen
den omhvälfning, soin under denna tid föregick derstädes, när
dea dittills af professorn Christiernin uppehållna Lockeska
filosofien måste gifva vika för den då nngdomsfriska
Kantia-Dismed. Åström hängaf sig med ungdomens bela värma åt
Kants filosofi, var vid 1794 års promotion bland dc-ss
utmärktaste lärjungar, och sökte snart att äfven på theologlens
område göra dess satser gällande.
Långt aflägsnad ifrån den otro, det hån emot religion
och sedlighet som tillhörde många blaud de genom allmän
bildning och snillegåfvor utmärktare af hans jemnåriga, var
Åström ibland dem som hoppades på räddning för sanning
och tro genom den nya vetenskapen. Han tyckte sig väl
flnna i den gamla religionsläran många brister och fel, men
i denna vetenskaps anda ocb form trodde han en säker
tillflykt kunna vara för kristendomen.
Ett tillfälle att uttala sina åsigter öppnades för honom
då han år 1799 inträdde som arbetare 1 G. Adlersparres tid.
skrift Läsning i blandade ämnen. Adlersparre öfverlemnade
åt Åström tidskriftens tbeologiska och moraliska afdelning.
! de flera uppsatser han åren 1799 och 1800 införde, sökte
han ett ädelt mål, ehuru på jemkningens och mäkliugens
fruktlösa medelvägsbaua. Han ville å ena sidan genom det
af alla, utom af den gröfre materialismens anhängare,
med-gifua, nemligen sedoläraus värde, bevisa religionens värde
och nödvändighet; å den andra förmedla frid emellan
renlärighetens afgjorda motståndare och dess Icke dagtingaude
försvarare genom de af dem alla erkända sedliga
grundsatserna: de förre, då de funno dessa grundsatser i bibeln,
skulle låta föra sig till erkännande af kristendomens gud
doiniighet ocb kyrkolärans djup och sanning, då denna, om
àa i ensidig form, redan innehölle filosofiens idéer; de
reu-làrige åter borde Icke misstycka fllosofleus tydning af dess
satser, då de förmentes i hufvudsaken vara ense. Bibeln
erkändes som innehållande guddomlig sanning, symboliska
böckerna voro uttryck ar vår bekännelse. Men den förra borde
pröfvas och rattas ar den forskande tanken, de senare hade
många erkända brister. Heligioncu är for menniskau ouin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
