Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ödmann, Samuel Lorentz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ödmann, Samuel Lorentz.
299
nalerna. Han genomläste en del af originalet ocb lade detta
jemte sig, sedan nr minnet sammandragande tonrlstens
berättelse, beriktigande uppgifterna ur andra resbeskrifningar
eller bltbörandc arbeten, hvarigenom öfversättningen blef
lärorikare och ändamålsenligare äu sjelfva hufvudsyften.
En gång erkäude sig Wetenskaps-Akademiens samlade
Ledamöter ovissa i en lärd fråga. Man beslöt, såsom förut
en och annan gång 1 dylika fall, alt genom Sekreteraren
infordra Ödmanns tanka. Men, frågade nu någon, är det rätt
att blott begagna Skolmästarens kunskaper, men ej sörja för
bans befordran? En erinrar, att Akademien beslutat, att ej
till någon bättre befordran recommendera Ledamöter.
Deremot invände eu annan, att frågan här var siugulier, att för
öfrigt Ödmaun ej kunde anses redan hafva någon befordran,
svarande mot sina kunskaper. Hnrn kan en dylik sjukling
befordras? invände eu tredje. Hvad är det för en sjukdom?
spörjer eu fjerde ocb får till svar: en sjukdom, som hau
aldrig slipper, så läoge han är på deu ön. Då återstår att få
honom derifrån, blef nu allmänna slutsatsen. Hvem vill gå
upp till Kongl. Maj:t? Det vill jag, sade R.R. (Scheffer eller
Sparre). Likaledes jag inföll Ejc. Creutz . . . Dessa begifva
sig till Majestätet, som, då en harang yttrats om Ödmann,
förklarade: Det första lediga pastorat ban söker,skall
Schröderheim föreslå houom till. Wargentin skref härom till
Ödmann, som svarade, med all tacksamhet för en oväntad
ynnest af Akademien, att hau ansåg sig i sin närvarande
svag-bet ej duga alt sköta ett pastorat. Sedan afhördes
Ingenting, som erinrade att man ihågkom komministern på
Werin-dön. Han påminde deremot den läsande allmänheten
esomoftast om siu flit. Götheborgska W. och \V. samhället
utmärkte med sin belöning 1788 bans ypperliga svar på
frågan om bästa sättet, att förekomma tiggerier i städerna, utan
alt åsidosätta den Christliga kärlekens bud. Hvad han der
framlägger, blef först 1842 och 1847 en sanning 1 vår
stats-styrelses coufession. Först, beter det, då kommunen eller
staten besörjer det värnlösa barnets uppfostran, har man rätt
att ausc tiggaren med afsky, som ett slatens vattenbi, först
då kunna vi inskärpa hos den fattiga att tiggeriet är en
förnedring. — 1788, då tredje flocken i Bibel-Naturkuunigheten
utgafs, kallar sig Ödmann L. W. A., af
Uppfostrlngssällska-pet i Stockholm, Patriotiska Sällsk. 1 Hessen-Homburg samt
Kgl. Wetteuskaps-Societeten i Upsala.
Kom så en uy olycka öfver Ödmann, sanuollkt en eldsvåda,
som saunolikt väl härjade hans samlingar från den tid ban med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
