Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örnefot, Jacob Ulfsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O b k b fot, Jacob Ulfsson. 34 5
Rykten gingo 1 Westmanland och Dalarne oin annat. Trenne
ryktesntspridare nämnas, som borde förmanas att ej bland
allmogen tala det som störde endrägteu och kärleken inom
rådet. Den, som annat rådde, betraktade hvarken det
allmänna eller Stares eget bästa. Mötet hade tillskrifvlt
Konungen om sin öfverenskommelse. Hvad aktning skulle
Svenskarne hos konungen vinna, om ett annat verkställdes?
Säkert skulle K. Hans, om ryktet hann honom, ej till
Sveriges förmån inverka på Ryssland, hvarigenom Finlands lugn
och säkerhet blottställdes. Följande dagen kom ett nytt bref
till Erkebiskopen från Steu Sture, framfördt ar Gardieknen *)
I Stockholm, rörande ett rykte, att Sten Sture skulle vilja
föra in K. Hans mot Rådets vilja; härpå svarade Erkebiskopen
huru hr Sten dagen förut skrifvit om ett helt motsatt rykte,
men E. R. ansåg bäst att, i frågan om Konung Hans,
Riksföreståndaren och Rådet voro alldeles enlge, antingen han na
skulle inkallas eller icke, slutande: "men bo låter annat
rykte gå, han är den der vill veta Sveriges Inbyggares och
sitt eget förderr. Eder härmed Gud allsmäktig berallandes."
Tvenne brer rrån Sten Sture till Erkebiskopen kommo sedan
på samma dag. Åter uppmanas till endrägt. Allmogen borde
undervisas, att denna endrägt linnes, genom burspråk, der
offentliga brer kunde uppläsas. Felet låge ej bos
Erkebiskopen ocb Rådet, om oenighet uppstode. Ät Gad borde
hemställas hvad som vore hans vilja rörande Konungens
inkallande. En auuan gång skret Erkebiskopen till Hr Sten hura
Fru Sigrid (Banér) begärt med gråtande tårar hjelp till Nils
Eriksson (Gyllenstjerna) i Finland. Han påminte, huru
Rådet I alla möten uppmanat Herr Sten att skydda Finländska
gränsen ocb undantränga Ryssarne. Erkebiskopen ville sjeir
lemna all möjlig hjelp. "Bättre vore, att den alldrig vore
födder, som här ej såge på vårt lands bästa." I anledning
derar att llr Sten sagt om Nils Eriksson, att ban, som hade
borgen 1 län, sjelf finge berästa Wiborgs stad, dermed ville
Herr Sten sig ej beratta, utropar Erkebiskopen: "Käre Herr
Sten! J rån Icke släppa handlöst!" Nils hade ej ensam
erforderlig makt, ätven om han uppburit något ar sitt
borgelän. Denna rråga var riksvigfig. Erkebiskopen skulle gerua
tillskrifva Biskop Magnus i Abo, som nog skulle göra efter
sin makt. Men den kunde ej vara så stor. Herr Sten hade
litet hört på Erkebiskopen och It. Båd, som manat godt för
’) Magister Franci-canoruni. En sådan, D:r flvting, var K. Carl VIII:s
Kansler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
