Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örnefot, Jacob Ulfsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Örnefot, Jacob Ulfsson. 347
hvad J gerna bören. Men vi skrifva hvad vi sknlie skrifva
till en vän nch köttslig broder, för att förekomma splittring
och tvedrägt. Nog knnna vi låta bli att skrifva dylika
"korta" bref; men om der kunde följa något godt af vår
tystnad, kunnen J sjelf betänka. J hafven aldrig funnit
oss med något löst tal eller halfva ord, utan med Guds hjelp
ha vi uppenbarat allvar ocb stadigbet, som en tro man egnar
och hvarken i eller andre behöfven tvifla att vi så göre,
så läng* vi lefve. I hvad måtto vi kunna vara eder till
bistånd, så göre vt det alltid gerna.
1495 på 13:de dag Jnl skref Erkebiskopen till Svante
Nilsson m. fl., som på Sten Stures vägnar besökt
Erkebiskopen. De gode männen förklarade först, huru Hr Sten gerna
sjelf velat komma till tals med Erkebiskopen, men hindrades
af sin ögonsjukdom. De kunde emellertid å
Riksföreståndarens vägnar förklara, att han hvarken ville göra Erkebiskopen
eller dess tillhörigbeter intrång, hvarken ofreda Stäket eller
andre S. Eriks gårdar. De bössor, ban gjutit, gällde
hvarken S. Erik eller några värdiga fäders eller andra gode
mäns argaste, som ryktet gick. Herr Sten skulle med lif
ocb makt afvärja allt, som väpnade sig mot kyrkan.
Erkebiskopen svarade sig ej tro rykteua, utan lita på Hr Sten,
som sin gode vän. Han hade ej att frukta någon i landet.
Således hade han, allt efter herredagen I Stockholm, hvar
dag gått 1 kyrkan ocb annorstädes I staden, med blott 4 k 5
obeväpnade personer i sällskap, hvar dag hade hans portar
stått öppna ntan "porthåll", så att både fattige och rike,
som ville i något ärende tala med honom, kunde ingå, såsom
nu sednast Herr Stens svenner, som kommo ined brefvet.
Det misshagade honom dock att nu höra utspridas, att Erke«
biskopen och några R. Råder ville, ntan Herr Stens
samtycke, ha Kung Hans in I landet. Erkebiskopen blandade
sig ej i denna fråga, lemuaude den till Herr Sten och
Ridderskapet, som, om ofred uppstode mellan rikena, först fingo
våga kindbenet ocb lifvet. Herr Sten var ock den förste,
som samtyckte Kalinare- ocb Lydöse dagtingan, hvilka lydde
på Konung Hans, så att honom skulle fullt göras, och sade,
att ban ville hålla hvad ban beseglat som eu Daudeman ocb
att kan hade fört sjöbladen ärligt som en üandeman och
sådane ville han lägga dem i grafven *). Svante Nilsson, Nils
Fadersson, Knut Eskilsson och Sten Turesson, som då voro
I Hådet, kunde det bestyrka. Erkebiskopen hade befäst
*) |Inn liade neml. ingen son at| lemna sitt vapen, dc 3 Nympkæa-bladen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
