- Project Runeberg -  Biographiskt lexicon öfver namnkunnige svenska män / 23. Xanderson-Östgöte /
348

(1835-1857) With: Vilhelm Fredrik Palmblad, Per Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örnefot, Jacob Ulfsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

348

ön ne fot, Jacob ülfison.

Staket, det Tar sannt, men I en tid, der så lått ofrid knnde
uppstå, behöfde kyrkans män en befäst ort, der de kunde
skydda sig, då fiender bröto fram. Var det bra, uär under
ofrid Erkebiskopariie behöfde Dy till Wisby eller andra säkra
ställen och vara borta från sitt altare, så länge örllget stod?
Kan det ej gagna att Sveriges Erkebiskop är i tillfälle att
från sitt Stäke arbeta på allt det till kärlek och fredsamhet
drager? Det är lätt att säga det Biskoparne skola vara vid
sina kyrkor ocb ej på sina fästningar, men kan det ej vara
riket till gagn och Cbristendomen till styrka, att Biskoparne
ba ett tak att luta sitt burvud fritt nnder, så här t landet,
som 1 deu hela christenheten, så att de ej, vid anfall,
behöfva gå 1 skogen eller rymma ur riket, utan knuua vara
riket under ögonen? På Herr Stens fråga om allmogen
borde vidtalas för det möte, som i Kalmar skall besökas,
svarade Erkebiskopen, att vidtalande borde ske, sättande till
Herr Sten, antingen Lagmännen skulle vidtala folket hvar i
sin lagsaga, eller om Riksens Råd sknlle sammankomma och
kalla allmogen tillhopa. Frågades ock om råd, buruvida
Ständerna borde kallas till mötet 1 Kalmar. Tillstyrktes.
Äfven begärdes råd om många andra angelägenbeters bästa
uträttande, der korta, klara svar gåfvos. En rådgifvare, som
efter sådana allvarliga bref, som Erkebiskopens, ändå tillltas,
måste vara oumbärlig för sina insigters och sin betydelses
sknll. Svante Nilsson, som nu for till Erkebiskopen för att
få råd åt Sten Sture, lärde sig emellertid riksstyrelse i en
god schola. Det ser ut, som Jacob Ulfsson utau namn af
Riksföreståndare, varit det vida mer än hans företrädare,
som ville bära det namnet. 1495, Thorsdagen erter
Distingen, inträdde Herr Sten i Upsala Domkapitel, liksom för
att göra räkenskap för sin styrelse. Han sporde om han
någonsin nnder sitt Rlksföreståndareskap gjort den helga
kyrkan, Klerker eller deras hjou emot i någorhanda måtto,
ty då ville ban det ersätta. Kapitelmännen tego, men Herr
Jacob svarade, att han Intet förnummit annat än godt för
kyrkan af Herr Sten, undantagande llammersta, till hvilket
Upsala Domkyrka hade rätt. Herr Sten förmente sig dervid
ha följt Sveriges lagbok. Då ban sedan förnyade sin fråga,
sade Domprosten, att, såvidt ban visste, hade Hr Sten varit
en god herre och mild föreståndare. Derpå begärde Herr
Sten Capitnli bref under dess Insegel och Herr Jacobs bref
nnder hans insegel, och så |öfvades. Herr Sten erkände
att Erkebiskopen varit honom och riket och rådet som eu
trofast herre ocb fader med ord, råö ocb gerning. Derpå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 13 19:18:24 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biosvman/23/0362.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free