Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örnefot, Jacob Ulfsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
önnefot, Jacob Ulfsson.
VI känna, att llerr Sten kallat Herr Svante fältOyktlng,
men vi ba glömt hvad vi knude ha läst ur Erkebiskop L.
Paullni Gotli. hist. Arcloa, alt oenigheten mellan Slurarne
upphann oblidkeligheien, när Svante återlörde från det med
eld och svärd "jemmerligt" härjade Ryssland en ofantlig
skatt, hvilken Sten ansåg sig böra få dela med Svante (Lib.
2. c. C 7).
Nu ernade Danskarne Ilska i det uppgrnmiade vattnet.
Konung Hans ville väl ej komma på de hårda i Kalmar
antagna vilkoren, ntan nu sjelf diktera sådane. Der kom snart
ett bref till. R. Råd från den för Danskarne förskrämda
allmogen på Öland, hvilket Erkebiskopen öppnade, det han
hoppades Ilr Sten ej förtänkte honom. Nn kunde, skref
Erkebiskopen, Herr Sten se, hvilka frukter uppkommit af Herr
Stens och andres predikan kring om allt riket om tvedrägt
(mellan rådet och den tidens president). Nu måtte Hr Sten
söka afvända Riksens förderf med andra mått och steg. än
sådana der många predikningar. Erkebiskopen var då på
Alinarstäke. Herr Sten svarade, kännande sig nu för
folket behöflig, i en ton, som tillkännagaf Riksföreståndaren:
Gud förlåte dem, ho de helst äro, som inlåtit vårt
fädernerike t sådant förderf alt med lust draga riksens Dender här
iu, till skada och förderf men lyckligtvis bar allmogen på
Lunds landsting svarat, att den ej ville gå längre än till
lands-gränsen och att de Tyska furstar, på hvilkas hjelp Konung Hans
räknade, voro hos Kejsaren med deras folk och makt. De 60
skeppen Arvid Trolle omskrifvit, kunde ej vara i sjön. Han var
van att tillsätta af sitt eget. J skrifven om mina predikningar.
Jag plägar tala och skrifva, men icke predika. De som äro lärde
och skicklige att predika, gjorde klokare att öfva denna sin konst,
än handtera det dem ej tillhör. Speande omdömen om mig
torde vara nyttigast att nu aflägga. Kunden J nu så lätt
stilla ovädret, soin J kunnat det uppväcka? Det mötet vid
Olofsmessan är bättre låta, än göra, blir det ej bättre än det
Stockholmska. Vagnen bör följa, men ej gå fore hästarne.
Jag har gjort mitt ärende det bästa jag förmått. Efter
"Riksens flende" Kounng Hans nu tränger sig in på riket, aktar
jag i den h. Trefaldigbets namn resa Dalarne och menige
riksens allmoge och förena med det krigsfolk jag drager
från Finland. Den som nu ej följer mig, förklarar jag för
rikets flende. Jag spörjer, att riksens Rådsbe.rrar, som
sändebud stått vid Knugens dörr. Hvad de der värfvat,
kommer väl tör ögonen. Nu kan blodsutgjutelse och förderf ej
längre afslyras. I ett följande bref begär Herr Sten dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
