Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örnefot, Jacob Ulfsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
örnefot, Jacob Vlfsion.
355
samtal med Erkebiskopen 1 Upsala, derpå Erkebiskopen
svarade (begynnande: Domini timorem–Consllll saniortm/),
att om Herr Sten, ändock ban lemnade Senatorernas
bref-dragare till sköfling, nn vill följa råd, så hoppades
Erkebiskopen godt af elt möte mellan Herr Sten, Erkebiskopen,
Cordt, Svante och Nils Boson, hvilket nn kunde ske. Blefve
det hållet i kärligbet och vänskap, så gagnade det både dem
och llr Sten. Herr Sten svarade att uppgiften om skinnade
och fångne brefdragare var grundlös; hade hans folk något
ohägn gjort, ville han stralfa. Hvad det föreslagna mötet
angick, så vet "Eder Nåd" hvad bestånd der följde med det
sista mötet i Stockholm. Nu var ej tid att utvänta
herre-möte. Jag ville tala med er och ej med dem, men ser att
J ocb flera viljen sitta och åskåda rikets undergång. Jag
bar ej gått från Eders Nåds och andre gode mäns råd, der
jag bort dem följa. Nu måste jag hålla hvad jag lofvat
allmogen. Jag uppreser således mot Kouuug Hans allmogen
ocb köpstäderna. Den som ger sig intill mig, honom vill
jag skydda. Deu som sitter stilla, håller jag som eu riksens
flende. Låt mig veta hvad Eders Nåd väljer. Nu spörjer
jag att Svaute var 1 Strengnäs och slog efter Michael
Nilsson, så att om han ej lupit till skogen, hade han blifvit
ihjälslagen. Är det att hålla frid? Gifvet i lägret vid
Stockholm Onsd. efter Trefaldighetsdag 1497.
Erkebiskopen svarade, att han hade ock bekymmer om
fäderneslandets befriande från förderf. Nu hade bref iuluplt
från Knut Posse i Wiborg. Ryssarne stodo vid Signebro
utanför släden. Ryssekungen mördade, pinade och plågade
allt hvad han utom porten öfverkom. Knut låg på slottet
utan all hjelp och tröst. Och så skrifven J att J akten kalla
krigsfolket från Finland (mot deu Kung J sjelfve bebrefvat).
Vi måste då tänka på fäderneslandets räddning från Ryssen.
VI skola skicka all möjlig undsättning med vårt folk,
försedt med spisning, de fattige Cbristnc menniskorna till hjelp
1 den hedniska landsändan. Biskop Maguus i Åbo gjorde
nog sammaledes. Vore det ej nyttigt att nn sammanträda
med Biskop Cordt, Svante, m. fl., i kärligbet? Till
Borgmästare och Råd i Stockholm skref Erkebiskopen, att de
ville uppmaua Hr Sten att ej nu söndra, utan förena sinnen
och krafter. Herr Sten svarade: Eders Nåd skrifver sig
bevågen att afvärja Christendomens och Riksens förderf, att
Ryssarne mörda vid Siguebro etc. Jag vet bättre än J, huru
i den landsändan tillstår. — Vet J hvem som vållat att jag
dragit krigsfolket dädan från Knnt Posse? Jag är nn bättre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
