Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örnefot, Jacob Ulfsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Örnefot, Jacob Ulfsson.
367
tillförsäkrade denne, som var lättast att åter aflägsna, genom
ett öppet brer, alla Blskopsrättigheter, hvilka han måtte
bruka och utöfva med full myndighet. Skulle han af
ålderdomssvaghet eller annat laga skäl förhindras i sitt embetes
utöfning, då egde Domcapltlet i Upsala att uppdraga
Vicari-atet åt en närboende Biskop. (U. v. Troils Handl. I: 364.)
Genom bullan af d. 13 Maj 1520 Insattes väl Gustaf Trolle
åter i sitt embete, men hann ntan tvifvel under dessa
kritiska förhållanden ej att i Upsala Domkyrka eller Domcapitel
utöfva de presterliga pligterua, hvarföre det är sannolikt att
den gamle Erkebiskopen i dessas utöfning blef ostörd, tills
ban anfölls på Arnöu och drog sig åter till sitt klosterlngn.
Emellertid bör inan, vid beräkningen ar hans
arcbieplscopats-tid, ej förgäta att från 1469 den 18 Maj till 1514 d. 3 Okt.
och från 1517 d. 7 Jan. till hösten 1520 eller under nära
50 år Jacob Ulfssou var Erkebiskop eller utöfvade
Erkebl-skopspligterna såsom sin närmaste efterträdares vicarius.
Den sista gång historien belyser Jacob Ulfssous hvita
huTvnd, är det ögonblicket, då den uära 100-årige blef
besökt af Gustaf Eriksson (Wase), dåmera en flykting, som
en tid hållit sig förborgad på Räfsnäs. Han upptäckte sig,
skrifver Geijer, för deu gamle Erkebiskopen Jacob Ulfsson,
som sökt en fristad i det närbelägna Mariefreds kloster, och
erhöll af honom fullstäudig underrättelse om ställningen i
denna del af landet, der fienden vid sitt första framträngande
mött tappert motstånd, ehuru af en allmoge, som var
lemnad utan anförare. Förbittringen mot Biskoparne och
Herrarne, som ej ville uppge Unionen, hade uuder tiden blifvit
så stor och allmän, att Erkebiskopen hade blifvit öfverfallen
på sin gård Arnöu. Jacob Ulfssou var dock, då numera väl
Ingen egen förmån kunde besticka den hundraårige, från all
politisk makt aflägsnade gubben, af politiskt samvete och
politiskt mod fast vid sin lifslanke, hoppandes ännu, att för
bättre tider bevara Unionsfördraget, derför tillstyrkande alla
att tåla dess tillfälliga ölägenheter. Han rådde, skrifver
Geijer, Herr Gnstaf att underkasta sig sakernas nya orduiug,
berättade honom att ban (Gustaf) vore redau inbegripen 1
den tillgift, som betingades vid Stockholms uppgifvande och
erböd sin bemedling hos Konungen. Det var, heter det, efter
ett af dessa samtal, hvari Jacob Ulfssons vältalighet
förgäfves hade blifvit använd, som en gammal tjenare af
Joachim Brahe — Gubben i Traunevik, räntegifvande
frälsebonde, ej räutmäslare — infauu sig på Gripsholm och med
tecken och tårar mer än ord meddelade första underrättelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
