Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Brenner, Peter Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brenner, Peter Johansson. 71
synes nog vågadt, da Br. sjelf i sitt sista tal erkänt sig, "med
skäl som grunda sig i Sveriges antagna lag", rätteligen vara
dömd till döden, att, såsom Ennes gjort, fälla det omdöme,
att "hämnden styrde aetionen emot Br., och han dömdes till
döden som förrädare af dem som sjelfve fört förrädisk
brefvexling med Rikets fiender mot sin Konung." — Det är tid,
att sanningen utkräfver sin rätt och gifver hvar och en hvad
honom tillhörer.
För att undvika oreda, bör man särskildt fästa sin
uppmärksamhet vid trenne handlingar af Br.: hans angifvelse hos
Konungen, hans angifvelse hos Grefve von Deraath, och det
brott, för hvilket han dömdes till döden. De stå icke i
något synbart sammanhang med hvarandra.
Angående den första saken förmäler Fant, att "Br. kom
till Medevi till Grefve Mörner, som der drack brunn, och
berättade honom åtskilliga hemliga underhandlingar, som någre
förnäme Herrar haft med Sveriges fiender. Han begärte, att
Grefven skulle anmäla det hos Hans Maj:t; men det sade
Grefven sig icke kunna göra, om ban icke ville uppsätta det
skrifteligen. Br. gjorde samma anhållan förgäfves hos
Arfprinsen, som ock var der. Reste så till Norrby vid Norrska
gränsen, der Konungen stod med arméen, och öfverlemnade
sitt Memorial till Hans Maj:t sjelf. Konungen lemnade det till
Grefve Mörner, när han kom dit ifrån brunn, och bad honom
se på de originalbrefven, som voro honom tillställde af Br.,
och befallte honom gifva dem tillbaka, sägandé det ej vara
än tider att röra deruti, men sådant böra sparas till
fredstider. Grefve Mörner såg dem och kände igen hvars och ens
hand, gifvande sedan hela packan till Br. tillbaka, med
befallning på Hans Maj:ts vägnar, att ban skulle med första laga
sig derifrån."
Detta tilldrog sig sannolikt år 1716. — Om Br. genom
vederbörandes oförsigtighet åtkommit dessa bref eller försåtligt
uppsnappat dem; om han frambar dem för att fullgöra sin
undersåtliga pligt eller for att bereda sin enskilda fördel:
derom tilltro vi oss icke att dömma. Möjligt vore, att både
rena och orena driffjädrar verkat gemensamt. Säkert är, att
ßr:s vandel hvarken fore eller efter denna tilldragelse var så
oliefläckad, att ban kan anses upphöjd öfver alla misstankar.
Konungens död gjorde, att angifvelsen blef utan påföljd.
Vid Riksdagen 1719 infann sig Br., försedd med Consi
s|orii All|magt, för att inträda i Presteståndet, men blef af
Arkebiskopen, som fått veta, "att ban vore för någon ftdak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
