Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Brenner, Peter Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brenner, Peter Johansson.
85
ville icke allenast rätt besinna saksens svårhet och dess
äfventyr, utan ock innehålla med sine ursäkter deröfver." — Br.
förmodade, "att målet icke voro så ganska svårt." —
Ärkc-bisk. svarade: "Sådan är hans sak, att det voro ganska väl,
om hon aldrig kommit uti något Protokoll, ja hon är ful och
stygg och har kunnat äga en vederstygglig och Gudi
missha-gelig consequence; Br. må ju tänka, att han angifvit både
Kongl. Senaten och äfven Presterskapet jemte flere, hvad
skulle väl häraf kunnat tima? Hesselgrcens *) exempel är ju
uti friskt minne, som för blotta beskyllningar blef kastad uti
ett svårt och grufsamt fängelse." — Br. befarade, att han
ägde den sig förtalade, och förmodade, att de, som
mindre gynnsamt bedömde honom, icke hade skäl dertill. —
I-bland Consistorii Ledamöter befunno sig då Göran Nordberg
och Magnus Aurivillius: bägge hade nästan lika tidigt, som
Br., börjat att tjenstgöra vid arméen och sedermera i
Hof-och Fält-Consistorium: efter slaget vid Pultava hade Nordberg
såsom fangen qvarstadnat i Ryssland, der han ordnade de
ec-clesiastika ärenderna för de talrika Svenska fångarna, och
Aurivillius hade åtföljt K. Carl XII till Turkiet, der han
vistades intill dess de öfriga dit flyktade Svenskarne återkommo
hem. Desse kunde således hafva sig väl bekant Br:s
förhållande under en stor del af de förflutna åren. Aurivillius
frågade nu Br., "om han icke kan erinra sig hvad skedt är med
honom uti Bender, huru ban på en dag har måst göra fyra
gånger afbön vid Krigsrätt och tillstå, att han såsom en
äre-skändare utan grund angripit åtskillige vackre män"; och
Nordberg förehöll honom, "att han rymt ifrån de Svenske som
en öfverlöpare, ja ock, som bevisligit är, att han stulit på den
ene orten och farit sedan öfver till den andra; sådant allt är
ju icke vackert för en Prestman, och skulle i följe häraf icke
alle tala sä väl om Br., så äro de icke dertill så högt
oblige-rade, helst de som känna honom grannt." — Br. beklagade,
att, "i det stället han förmodade upprättelse, fann han ett
hårdt tal." — Nordberg svarade: "Upprättelsen bör på sådant
sätt ske, att man först förehäller honom hans fauter, dem
ban borde vidkännas, och icke göra sig så helig och
oskyldig." — Nordberg och Aurivillius "provocerade till Br:s eget
*) Se Berättelse om Öfver-Iiispeetorns vid K. Landlinäteri-Contoret
Brynolph Hessselgieus Oskyldiga Lidande Ären 1716, 17 och 18, samt
derpå följande Upprättelse, författad af Sonen D. Erik Hesselgren, utg.
af C. C. Gjörwell. Ny Uppl. Siockh. läto. 8:0.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
