Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Brenner, Peter Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
Brenner, Peter Johansson.
Ryssar och Turkar, och utstått de farligheter, tom dylika
svåra händelser med sig gemenligen föra; dock hafva desse
plågor icke så mycket ängslat och qvält mitt sinne, att icke
de mångfaldige grufvelige lögner af giftige mordtungor
fastmera gjort mitt hjerta blödande; jag har med en David fått
känna, hvad den falska tungan kan göra och hvad hon kan
uträtta; hon har varit mig såsom en väldigs skarpe pilar,
som eld i enebärsträ, Ps. 120. Jag är i fiendeland blefvea
huggen ore gladii, med svärdets mun, och det har gjort
sveda i kroppen; men jag är slagen gladio o ris, med
munnens svärd, af inländske, och det har på ett mycket
emfind-ligare sätt sårat själen. Jag bekänner mig för Gud vara en
ibland de förnämligaste och störste syndare; jag har med en
Manasse mycket illa gjort och stor förargelse åstadkommit:
jag tillstår ock for verlden, att jag har haft många
felaktigheter och brister; den qvicka eld, som i födslostunden af
arfsyndcns lusta upptändes i min själ, bar ofta sedan i den
tilltagande åldern, med mitt egit missnöje, slagit ut i
förderfliga flammor och lågor. Men detta säger jag nu likväl på
mitt yttersta: hade en christelig kärlek, i stället for hat och
afund, mitt väsende uttydt, aldrig hade man ansett skarnet
eller grandet for bjelken, att tala af Erangclio, mycket
mindre hade man utspridt så förskräckelige lögner om min
person, hvilka verldenes domare en gång till mitt försvar skall
uppenbara, att de aldrig varit sanne; då skall man få se,
om icke mången med flit har sökt svärta, beljuga och
calum-niera mig, på det ban för egne begångne skälmstycken (dem
jag icke kunnat tiga med) skulle sälta sig i större trygghet.
Jag säger nu som en sanning, med hvilken jag går in i
evigheten: ehuruväl jag erkänner mig, med skäl som grunda sig i
Sveriges antagna Lag, rätteligen vara dömder till döden, så
vet dock Gud, att det så är: nemligen hade lögn, bat och
afund mig icke så mycket plågat och tungat, hade jag aldrig i
dag stått på detta stället: ty det har blifvit min själ
långt att bo när dem som friden hata."
Derefter talade han med värma öfver Phil. 2: 12, och
slutade med afskcdsbelsningar till Konungen och Drottningen,
till Sverige och Stockholm i synnerhet, till Vänner och
Ovänner, till Presterna som följt honom till döden, samt till sina
öfriga Åhörare.
Den som läser detta Tal, utan att känna något vidare
om Br., frestas lätt att anse honom mindre brottslig. Kände
man hans inre lefnadshistoria, så är det möjligt, att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
