Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bureus, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
Ii i n us, Julian.
’ ofla äfven obegripliga. Såsom exempel bärpå vil ja vi af
mänga blott välja ett ur lians nyare Visor (se härunder).
Ransaka hans ARlThi
(Thet är, jag hafver bürgt)
Tlier står Jouathi mitt i
Duvan blir au försörgd:
Achoti systren kära
upväktes af Svalan furst:
Ragiathi venuen skära
Gläds än vid Tranuns röst.
Skulle den icke osannolika berättelse, som innebållcs uti
ett bref i Sv. Mercurius för 1764, Nov., vara grundad, vore
det ett ytterligare bevis på bans grubblerier. Enligt detta
"skall ban ofla uti sällskap hafva spått verldens ända och
förman t sina syndiga Upsala medborgare alt med allvar tänka
härpå. Ändtligen hade han ock, efler nogaste uträkning,
dertill bcrammat en viss dag den påföljande hösten. Historien
berättar ej, hvad verkan en så förfärlig nyhet haft på Upsala
boarne; men väl, att der på samma tid varit en ej mindre än
Bureus i dylika hemligheters utforskande förfaren Apothekare
vid namn Simon Johansson Wolimhaus, som ej kunnat
förmås att sätta tro till Burei spådom.
Han påstod, det ßureus något litet forräknat sig, och att
yttersta domen ej kunde komma förrän den följande våren;
men Bureus tillät ej cn gång detta korta uppskof. Han
yrkade sin saks riktighet med all möjlig lärd myndighet och
hetsighet. Vår Tyske Apothekare deremot, som uti intetdera
ville gifva honom efter, beviste, man vet ej med hvilka, men
förmodligen lika gilltiga skäl sitt rättfärdiga påstående. Här
var ingen composition alt förvänta. De voro båda två lärde,
liåda två envise. Hvem skulle då slita cn så betydande tvist?
Man föreslog vad. Det antogs, men hvad sattes väl upp? jo,
deras i staden belägna gårdar. Ifall spådomarne slagit in,
tyckte de sig kunna dem umbära, och man måste ändlligcu
bekänna, att den gode Simon härvid minst vågade. Tiden
skyndar, hösten infaller;- yltersla domen höres ej af. Bureus
hade flen slora harmen, alt se sig öfvertygad om konstens
ovisshet, då vår jord, alla hans konstiga uträkningar till trots,
ännu rullade i sin jemna gäng. Men denna harm var ändå
beledsagad med cn vida större. Wolimhaus gjorde anspråk
pä hans gärd, och ville all domen skulle åtminstone den
öfvergå, och vadet fullgöras, elt påslående, hvarifrån bela
kabbala knappt hällre kunnat hjelpa, ä« det uppskof B:s begäiy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
