Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Calonius, Matthias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wi
C a l o s i v « , Matthias.
hållet utmSrker sig genom cn sträng aktning for rält ocli
billighet i allmänhet, upptäcker man äfven i ilenna Forordning ett
sträfvande, att, så vidt ställningen medgifvit, sätta någon gräns
for Embetsmäns och betjenings g ad tycka; hvartill i synnerhet
hörer det anbefallda 6 års Förslaget, hvarigenom, derest det
rätt efterlefves, åtminstone blir för Kon:s Befallningshafvande
möjligt att veta, huru mycket utan skogens utödande årligen
kan af allmänningarne till utsyning beviljas. Att sätta gräns
för skogs- och jägare-betjeningens ynnest-bevisningar, ligger
väl utom en förordnings förmåga, der betjeningen
näppli-gcn bar att befara någon angifvare ocli sådant bar- visserligen
C. förstått. Alen omständigheterna tillåta ej alltid att uträtta
allt det goda, man farstår och önskar. Framför sina
föregångare, utmärker sig i alla fall denna skogsförordning genom
den systematiska formen, hvarigenom ej allenast de eljest
o-undvikliga repetitionerne undvikas ocli författningen blir, genom
lättheten att finna det man söker, i tillämpningen mera be-,
qväm, utan ook de brister, som i dåvarande ställning varifc
oundvikliga, redigare kunna inses, när en gång ställningen
medgifver att pä rent allvar afskaffa missbruken i deras
innersta rot. Vi våga ej säga, att någon sådan rot blifvit, genom
don 12 Sr derefter tillökta Skogsförondningen, bortskuren.
Men den förmän har man likväl dervid haft af’de systematiskt
ordnade rubrikerna, alt de rum, der tillsatserna skulle stå, re-i
dan voro genom 1795 års F. anvisade: hvadan ock 180Ö års
Skogsordning skulle fått jemnt lika många §§. som den
föregående, derest det icke- fallit vederbörande in att lata ett ä-<
rende i Författningen inflyta, som en läsare utom Jägeristaten
icke lätt väntar att finna deri, så länge- Förordningens
hufvud-rubrik blott tyckes antyda att den angår Rikets Skogar,
hvilka väl ej bestå af de likså väl på öppna fält som i skogen
kringstrykande odjur, utan blott af stillastående eller
nerlig-gande träd. Nu har dock 180ö års Skogsordning en §. mera,,
ncml. den om "Odjurs utödande," utan tvifvel på den naiva
grund, att Jägeristaten, som skall hafva tillsyn deröfver att
vissa skogar "icke utödas," tillika åligger att lofligen,
lagligen och "verkligen utöda" skadedjur, hvar de heldst
finnas. Att man i C:i sällskap icke pä det saltet
systematiserade, torde för den redigt tänkande icke vara särdeles
förvånande. För ett tryckfel anse vi ordet be mutan i 20 §. af
denna 1795 års Förordning, hvilket ock står qvar i 180ö urs
Skogs-Förordning. Sammanhanget visar dock att i st. bör stå
B Var. Deremot bör ej heller obemärkt lemnas, att genom
50 g. i 1795 urs F. den orätt är bäfven, som genom bok-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
