Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Celsius, Olof d. ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Celsius, Olof.
255
makt derå af K. Senaten. Under tiden liade han låtit
prestviga sig oeh blef 1707 Pastor i Börje. Vid Dr. Ulrika
Eleonoras kröning blef lian Theo!. Doctor; 1727 Theol. Prot
oeh Pastor i Walssala; 1736 Domprost Död midsommardagen
1756, sedan ban lefvat nära 86 år, varit Akademisk Lärare i
57 år oeh Akademiens Hector 6 gånger. Inrättade i förening
nicd Erke-Biskop Er. Benzelius och 01. Rudbeck den yngre Vet.
Soc. i Upsala; äfven var ban Lcdam. af K. Vet. Akad. i
Stockholm. lian hade en gång blifvit kallad till Siipcrintcndentian i
Carlstad ocb tvenne gånger till Erke-Biskopsstolen. — Gift med
Margareta Insulander, dotter af Banko-Comiuiss. ßernh.
Insulander, med hvilken ban liade sönerna Olof (se nedanf.) och
Magnus (se ofvanf. Celsè). som båda blefvo adlade.
Domprosten C. var en fridsam man, i umgänget angenäm,
liflig och munter. En god helsa gynnade bans medfödda flit
ocb arhetsamhct; blott på de sista åren besvärade:, ban af bråck.
Också förvärfvade ban en ganska vidsträckt lärdom, så att få
vetenskaper voro honom främmande. Han skref en ren latin,
var stark i grekiskan, äfvensom i hebreiskan och dess
syskonspråk. Af sin fader hade ban ärft kärleken till fosterländska
forskningen och företrädesvis Runläran. På en resa, som ban
med sin brorson^ Anders, företog till Helsingland 1724,
upptäckte ban en Hclsinge-runa, hvilken för bans fader varit
obekant. Hans förklaring af runstenarna jemte haus bevisning, att
de flesta af dessa minnesmärken voro yngre än Chrislendomens
införande i Sverige, voro en stor stötesten för den eldfängda
Antiquarien Björners fanatiska fosterlandskärlek, hvilket gaf
anledning till flere stridskrifter emellan desse båda lärde män. —
C:s kärlek för örtkunskapen var äfven ett arf från hans fader, som
hade roat sig med att i sin trägårdstäppa odla allahanda
sällsynta växter. Denna blef nu af C. förökad; ban genomreste
Upland i alla rigtningar, samlade Svenska mossor åt D:r
Dil-lcuius för hans präktiga Historia Muscorum, skref en
afhandling om vildt växande örter kring Upsala (i Upsala Vet. Soc.
Iland].) , samt inrättade Herbarier, hvaraf ban skänkte ett, i
fem tomer, åt Dr. Ulrika, som skänkte bonom till gengäfva
en stor guld-medalj. Då den unge Linné 1728, fattig,
medellös och okänd, "såsom en diamant i grus och i ett svart,
föraktadt skal," anlände till Upsala, upptog C. honom i sitt hus,
gaf honom en plats vid sitt bord, öppnade för honom sina
bokskatter, införde honom hos Arcbiater Rudbeck, och
förskaffade honom, med denne sednares biträde, respenningar till
Lappland. Redan länge hade C. varit omlänkt på att använda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
