Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Choræus, Michael
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C h o r m ü s, Michael.
2C1
ska ämnen , predikningar fulla af falskt pathos, af utropstecken
pä hvar rad, af allusioner pä tidshändelser förklarade i
lunga noter, fullspäckade med konstlade omskrifniiigar af
benämningar pä naturliga ting, af triviala sedereglor, af stötande
rim och skorrande ordbildningar. Dessa andeliga
nykterbets-föreningar predikade förgängligheten af allt sträfvande pä
jorden, som ej kunde rymmas under det tränga begreppet dygd,
förbud för ungdomen och den ungdomskraftiga lcfnadsåldrcn,
att på hoppets och idéernas vingar sträfva upp till det stora,
det höga, till de herrliga, hvilkas ära öfversträlar häfderna,
råd att låta sig nöja med en brödsmula och ett hjerta, samt
slappa och duglösa, knäböjande vid den så mycket omtalade
dygdens altare, finna sig lyckligare än Croesus och visa soin Sokrat
emellan stugans fyra väggar o. s. v. — Till slika med
rheto-riska figurer, med svulst i stället för sann poetisk
verldsåskåd-ning, med hopkrympta och tvungna ordställningar, istället för
friska former ochjfärgor öfverlastade, med moralföreläsningar i
Apollos oeh de nio Musernas namn, höra Ch. prisskrifter,
äfvensom hans lärodikter om Menniskans värde, hennes
Bestämmelse, om Sällheten, Den dygdiges hopp, Den stilla Dygden, Tviflan
och Tro, Oskuldens häiund samt hans Elegier och
Tillfällighetslyrik. Det enda, som än i dag kan intaga ett poetiskt sinue,
är den milda känsla, som, likväl ofta öfvergående till en pinande
själsmarler, flägtar igenom C. sångarlund. Sorgens genius
lä-ter der evigt höra sin stämma: "Hvar finnes sällheten? Ack!
den var ej skapt för mig!" — Nu vet hvar mcnniskovarelse
alltför väl, att hon ej gär på rosor här i lifvet, och att i
hennes inre sitter en bunden fånge från en högre verld , sttm vill
slika pino-påminnelscr känner sin trånad dit opp fördubblad.
Denna själens trånad, som väekes vid uppfattandet af den äkta
skaldens känsla, är en lust i olust, ett vemodets nöje. Men i
en evig trånad, ett evigt vemod försvinner blomman och
lemnar endast taggen qvar; en evig känslosamhet blir pinsam;
altevigt höra förmaningar af en samhällsmedlem, soin naturen
egentligen borde hafva utrustat med gåfva att som skald
förtjusa, glädja, hänrycka, förnöja, blir i längden oangenämt.
Annat är en molntapp, som svalkar sommarsolens brand, än en
himmel som evigt är mulcu och evigt gråter regn. Sångens
verld borde vara befolkad med oändliga nyancer af
charakte-rer och lifsuppeuharclscr, alla i en skönare, idealisk dager;
men nu anträffades der endast skäggprydda, allvarsamma
vise, soin predika pcuitens och rada oss att misstro allt det
skönaste i lifvet, vid sidan af till grålcrskor förvandlade sång-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
