Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Creutz, Gustaf Philip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293 Creutz, Gustaf Pliilip.
ner, alt jag i dessa ögonblick njuter en lyckelig
vederqvickelse af den säkerhet jag känner, alt aldrig hafva skadat nägon."
Han ville säga mer, men plågorna afbrölo talet. Han
afsomnade i Stockholm den 50 Oct. 178."», kl. 9 om morgonen.
Konungen som flera gängor besökt honom på hans sotsäng,
gaf honom sedan det vittnesbördet, "att Hau förtjent det
största beröm, ätt Han förenade med ett upplyst förstånd den
renaste kärlek för sitt fädernesland och den inäst lifliga åtrå att
det redligen tjena, att Hans minne lefver icke blott i vänners
och anhörigas hjertan, utan att det bibehålles, så läuge trohet
för fäderneslandet, snille och dygd prisas." Han dog ogift.
Cr. skildras på den fördelaktigaste sidan af sina samtida.
Den 21 Maj 1704 skrifver Voltaire till Marinontel: "Jag har
ej fått behålla Grefve Creutz mer äu en enda dag, och jag
skulle ha velat tillbringa bela min lefnad med honom. Vi
skicka sällan sådana Ministrar till främmande länder."
"Grefve Cr." skrifver Voltaire lill Madame Geoffrin under samma
datum, "är värdig all af er vara känd, han förtjenar allt hvad
ni behagat skrifva mig lill rörande honom. Om nägon Kejsar
Julianus funnes till i verlden, vore det till honom som Grefve
Cr. borde skickas såsom Ambassadör, men ingalunda till folk,
6om göra antodafécr och kyssa klädfållen på munkar. Svenska
Senaten måste ha varit yr i hufvudet, då den ej låtit cn
sä-dan man qvarstanna i Frankrike. Der hade ban gjort gagn,
och sådant är omöjligt att göra i Spanien." Till en annan
skrifver Voltaire om Cr., "ban är un af de värdigaste män som
finnas." Han tecknas af Marmontel sålunda: ’’mindre
angelägen alt behaga, mindre sorgfällig att väcka uppmärksamhet,
ofla tankfull, ännu oftare tankspridd, var ban likväl den mest
intagande i vårt sällskap, då ban åt oss öfverlät sig med en
o-forströdd uppmärksamhet. Honom, framför någon annan,
hade naturen gifvit det varmaste och renaste sinne för det
moraliskt sköna, den lifligaste känsla och den finaste smak i alla
slag af det vackra. Med snillets passion förenade ban
dygdens, och hade den gåfvan, att i drag af eld uttrycka och
måla allt, som anslagit hans inbillning eller genomträngt hans
själ. Aldrig var någon född poet, om ban icke det var. Ung
ännu, hade ban dock elt uiidransvärdt förråd af kunskaper.
Fransyska talte ban såscm vi och kände nästan alla Europas
tungomål såsom sitt eget, ait. cj nämna dc lärda språken.
Bekant med alla grenar af litteraturen, den nya, som den
gamla, kunde ban i chcmicn tala såsom en chcmist, i
naturhistorien såsom en discipcl af Linne. — Cr. var så känslig för alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
