Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hamilton, Hugo Johan, Gustaf David, Adolph Ludvig och Gustaf Wathier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59 « Hamilton, Adolf Ludvig.
ibland försagde, buro tecken deraf. En hans gunstling
påstod att ban såg nådig ut till och med på ryggen;
gladlynt, uppriktig, hade denne prins alla egenskaper som
tillhöra en fromsint, alla de travers, som åtfölja ett inskränkt
vett;....... ett menlöst verktyg i sin gemåls händer."
Drottn. L. V.:....."despotismens princip nästan framlyste
i hennes yttre; liten, välväxt, starkt cendrée, hade stora
mörkblå ögon, oftast bistra, ibland milda, alltid tolkande
hennes själs brinnande och oroliga rörelser. . . . Vid äldre
åren blef hyn brouillerad, tänderna skämda, andan stark,
men munnen vacker, löjet behagligt, näsan liten, väl
proportionerad, merändels alltid förd i vädret; för häftig att ej
vara upprigtig uppdagade hon ofta dymedelst förslager, hon
bort dölja, stortänkt, frikostig, älskande pragt, anständig,
höflig, qvick, vän af sina vänner, var hennes umgänge an
genäint, hennes kunskaper vidsträckta men ej städade,
hennes ärelystnad ulan gränsor." Grefve Tessin: "lätt yta,
meu ovanlig djupsinnighet, full med qvickhet, med de
grannaste kunskaper; en hvar som lemnade honom var lika nöjd
med sig sjelf, som med Grefven; nöjd att beundras af
samtiden, äfven med äfventyr att minnet ej opåtaldt kunde
granskas af efterverlden." Derpå tvenne målande anekdoter.
Vid en sollennitet i Wien fann han sig omöjligen kunna
utan ruin anskaffa mer lysande equipager än andra
Ambassadörer. Upptänkte dock att på den svenske draga folkets
största uppmärksamhet. Före hans vagn gick en man som
bland folket utkastade ett par 1000 gyllen. Ingen såg på
vagnen, alla buro Svenskens ära högst. — Då han som
Ambassadör å Kon. Adolf Fredriks vägnar vigdes med Lovisa
Ulrika väckte hans kostbara klädning allas uppmärksamhet.
På hemlig befallning öfverspillde en Page honom med vin.
Han aflägsnar s;g, inkommer om några ögonblick, än
präg-tigare, till Berlinarnes stora förundran. — Öfverste Gref Axel
Fersen: "förenade med alla de egenskaper, som tillhöra
en partichef, hög börd, egendom, imponerande utseende,
behaglig gestalt, angenämt väsende, ståndaktighet i
charak-teren, då ban ej ville dyka, mer ordning än svassande vett,
mycket kunskaper, den vältalighet som erfordras för att tros
om än djupare insigter, den äregirighet, som kan lämpa sig
efter händelserna, äfven då han ej styrt dem sjelf, trofast
då eget val ej lidit, vinningslysten, utan vänskap,.
sjelf-dyrkare. En sådan man kunde vara Hofvets skräck men
Ej §tÖd." Öfverste Sinclair . . "var den som handhafde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
