- Project Runeberg -  Biographiskt lexicon öfver namnkunnige svenska män / 6. Haartman-Järta /
59

(1835-1857) [MARC] With: Vilhelm Fredrik Palmblad, Peter Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Hammarsköld, Peder Michelson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

S8 Hammarsköld, V eder Michelson.

Denna varning var icke förgäfves, ty på ett i Novemlt.
hållet ling öfvcrbevisades flere af allmogen, att hafva
begifvit sig öfver till Kalmar, och erbjudit Konungen att med
deras bistånd iutaga ön. Också försökte Danskarne i Fehr.
tvenne sådane anfall, men blefvo af H. manligen
tillhaka-drifne. Pingstdagen, den 51 Maj, gingo dock Danskarne
under Rantzou och Amiral Godskc Lindenow å nyo öfver
till ön och anföllo den på fem särskilda ställen. H. mötte
dem vid Edholmen, men måste, förjagad af deras kanoner,
snart vika: lika liten framgång hade han dagen derpå, då
han åter försökte motstånd, och måste icke utan stor
manspillan kasta sig in i Borhbolius fästning, som Danskarne nu
begynte beskjuta. Dä vallarne af skjutningen voro sprängde
och fienden lagade sig att storma och redan begynte
uppresa storinstegarna, anhöll besättningen, att H. ville spara
sitt och deras lif till fäderneslandets vidare tjenst och
dag-tinga. Han efterkom deras önskan, men Danskarne fordrade
såsom villkor, att II. till dem skulle utlevereras.
Manskapet började då samfäldt från fästningen ropa, att de hellre
ville tända eld på krutkammaren och spränga sig i luften,
eller mangrant låta nedsabla sig, i följd hvaraf Danskarne
läto beqväma sig att afstå från sitt företag, hvarefter
dagtingan d. 11 Juni gick för sig *). H. rättfärdigade sig
öfver denna af nödvändigheten påbjudna åtgärd i ett bref till
Konungen, som tyckes hafva gillat hans skäl, emedan ban
fortfar alt omfatta honom med sin nåd. Ty då Öland efter
Knärödske freden återkom under Sverige, tyckes styrelsen
deröfver ånyo blifvit II. uppdragen. Eli auuat prof pä
mo-narchens ynnest var följande. Då genom Konungens bref **)
till fru Görvells (Gylienstjernas) arfvingar, alla hennes
under Kronan förverkade gods, dem återskänktes, gjordes
genom ett nytt bref af d. 9 Fehr. 1614 den inskränkningen,
alt de af samma gods, som voro ärflligen gif ne åt Peder
Michelson icke skulle honom fråntagas, förrän alla
arfvingarne tillstädes kommo, och det för Kronan blef lägligt,
att gifva honom andra gods i vederlag.

När Konungen 1622 reste öfver till Lifland,
anbefall-tes II. att hafva ett vaksamt öga öfver allmogen, att stilla
och afstyra all oro. som bland densamma möjligen kunde
uppkomma, samt i fall fiender hotade med infall, tillse,
att "allmogen, huar sä omträuger, skulle vara vederrede

*) Wallenberg, Hist. II. sid. .554 o. f. **) Dens., 111. 109.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:27:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biosvman/6/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free