Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1-2. Hjärne, Thomas och Urban
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
Hjärne, Urban.
m. fl. medföljde. De besägo grufvan i Grengsbo grufberg,
som Past. Henr. Zynthius i Alfta upptog i K. Gari IX:s tid
och i mänga år fortsatt; besökte Röras kopparverk i Norige
m. m. Förde nu som alltid under sina resor utförliga
jour-naler. 1686 måste H. följa Presid. i BergsColl. Grefve Fab.
Wrede till Sala Silfververk och Stora Kopparberget, hvilka
begge derefter åter sattes i god gång. För att nu animera
Konungen för bergsväsendet skref H. sin "Berglykta", en
underrättelse om bergsväsendet, hvaraf ett vackert exemplar
lemnades Konungen i handskrift. CancelliRådet Berch hade
17ö5 träffat denna skrift hos en privat, men skaffat den till
Dr. Lovisa Ulrikas Bibliothek. En medalj slogs ock genom
Hjärnes bedrifvande öfver Konungens bergsresa.
1689 återgafs och confirmerades Hjärnes fordna
adelskap. 1690 dog hans första hustru, med hvilken han haft
9 barn. 1692 gifte han sig med Cathar. Elis., dotter af
HofCanzlern Joh. Bergenhjelm, dotterdotter af Erkeb. L.
Stigzelius. Honom erböds nu en Profession i Medicinen i
Upsala. Han föreslog L. Roberg i stället. Blef 1696
Ar-chiater, lemnande Asscssorsembetet i BergsColl. Hanskötte
K. Carl XI på sin dödsbädd; då K. upprepade ofta sin
befallning, att varda öppnad efter sin död. När Konungen en
gång frågade H. hvad han trodde det var, som så
grufveli-gen plågade honom, svarade II. med sitt vanliga fria språk:
"jo, det äro de många fattiga enkors och faderlösa barns
suckar och tårar, som för reductionens skull götos, hvilka
nu plåga E. M." Konungen frågade då, om H. mente att
han gjort orätt med reductionen. H. svarade: "ja visst E.
M. är derutinnan för hårdt förfarit." Derpå suckade
Konungen och sade: "Gud förlåte då dem, som inbillat mig
sådant, och gifvit mig dertill anledning."
På K. Carl XII:s Eriksgata 1698 var H. följaktig.
Hjärnes auctoritet gällde mycket, då husbehofsbränningen, som
i K. Carl XI:s sednare tid mångenstädes hunnit en
fruktansvärd höjd, 1698 utrotades. Redan i "Surbrunnsboken",
upplagd 1679, fästade han uppmärksamheten på vådan af
denna bandtering. Han yttrade sig ock mot rödt vin, för
hvilket ting hans gamla rimmade dietiska regel varnar så väl
som för horor och nya Doctorer*).
->’•) Man har glömt dessa Hjärnes Testamenten; deremot har
traditionen tillaggt honom (stundom anföres här af lärdt folk högst
olärdt, i stället för H., Ar ch. v. Linné, oaktadt dennes så ifriga
nitälskan mot allt supande) att hafva försvarat rus, nb. måttligt fö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
