Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Holmbergsson, Johan d. ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Holmbergsson, Johan d. fi. 201
utom det att en theoreticus behöfver, då han någongång i
praxis måste vara verksam, hafva genom öfning förvärfvat
den presence d’esprit oeh vara i besittning af hvad man kan
kalla juridiska handgrepp och formulärer, hvarförutan hans
praxis blifver otymplig och långsam. Men likavisst ansåg
H. ock, att praxis utan understöd af en redig theori ganska
visst urartar till ett chaos, der godtycket öfverflyglar lagens
både bokstaf och anda.
1792 antogs H. under bibehållande af Docenturen till
e. o. Notarie vid Criminalprotocollet i Hofrätten och efter
kort vistande vid Köpenhamns Universitet befordrades ban
1794 till v. Notarie, i hvilken egenskap ban derefter i 5 år
tjenstgjorde. 1799 återkom H. till Upsala, der ban tvenne
särskildta terminer uppdrogs att bestrida Jurisprud. æcon.
& Comm. Professorns embete. Upsala hade då redan två
professioner i Juridiska faculteten. I Lund fanns då ej mer än
en, som fick namn af Juris patriæ, hvarom må märkas, alt
Nehrman i sin tid utgifvit en Akademisk afhandling (troligen
författad af Respondenten Bring, sedan Lagerbring), deri
man på nog svaga skäl ville visa, att romerska lagarnas
kännedom vore för Svenska lagfarne öfverflödig. För icke
längesedan har Lund äfven ansetts behöfva 2:ne lärostolar i
positiv lagfarenhet, af hvilka den ena har namn af allmän
och den andra af ekonomisk och
Cameral-lagfaren-het, hvari dock liksom i Upsalas Juris æcon. & Comm. lärer
inbegripas all speciell lagfarenhet, den må heta kyrko-
närings- handels- och sjöfarts, bergverks- militär- fattigvårds-,
korteligen, allt hvad till politi och allmän bushållning hörer.
Jus publicum har ock fordom haft en särskildt lönt lärare,
som efter 1772 års rcgimentsförändring fauns öfverflödig.
Under sin lönlösa anställning vid Akademien uppehöll
sig H. genom privat undervisning. Der, vid befordringar till
civila embeten, i allmänhet ej förmärkes, att utmärktare
kunskaper företrädesvis efterfrågas, der saknas merändels
ock hos de fleste studerande den inre drilfjedern till sådana
kunskapers förvärfvande, hvarföre en Docent eller Adjunct
i Juridik, som ej bar jus examinandi, ej kan påräkna
åhörare af sina collegier, så nödvändig än privatundervisning i
lagfarenheten synes, om alla dess delar skulle rätt utredas.
Då H. således ej tillika förestod examineringsembetet,
besvärades han ej synnerligen med juristers undervisning,
hvarföre tiden måste användas på pensionärer. När 1805 och
1800 begge de Upsaliska Juris professionerne blifvit lediga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
