Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Holmbergsson, Johan d. ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210 IIOLMBERGSSON, Joluiu d. ä.
ett grundligare sätt än förut, likväl var sådant, att en
dis-cussion deröfver kunnat ega rum och leda till något
resultat (detta ger anledning alt besinna en ej ringa olägenhet af
Riksdagars hällande, der ej större bibliotheker finnas,
hvilken olägenhet stundom kan blifva af ganska menligt
inflytande). Öfverläggningen i Utskottet blef väl så ansedd som
om det främmande betänkandet hade af pluraliteten d. ä. af
3 Stånd blifvit godkändt. Men genom det sätt, hvarpå
Bondeståndet röstade, var denna pluralitct nog problematisk, då
för öfrigt Presteståndet ogillade betänkandet och en
Ledamot i Borgarståndet ingifvit en särskildt mening, som, i det
närmaste öfverenstäinmande med livad H. aftonen förut
uppsatt, var i uppenbar strid med det som ansågs af
pluraliteten bifallet. Det har sedermera för H. blifvit sannolikt, att
det efter denna företeelse hade kunnat stå i H:s makt att
utverka en rimligare expedition till Stånden; men den
lifaktighet, som dagen före föredragandet var honom förlänad,
var en öfveispänning, hvarefter följde en sådan afmattning,
att han måste låta sig nöja med några partiella förändringar
i stället för att påyrka en total; och så förblef
expeditionen i alla fall så chaotisk, att den i och för sig sjelf skulle
kunnat betaga Riksstånden allt hopp att på den Riksdagen
kunna med denna angelägenhet komma till något önskligt
resultat. Likväl lära i alla 4 Stånden anmärkningar ingifvit*
i något när lika anda med hvad H. under den nämnda
ansträngningen producerat. Men hvarföre desamme ej
föranledde till återremiss, är svårt att veta. Förmodas kan det
dock, att de som voro intcresserade i att de sanna
grund-satscrne ej skulle väcka för stor uppmärksamhet, väl äfven
haft utväg att hindra återremissen. Saken kom således att
sakna vidare handläggning, en utgång som H. ansåg
nödvändig och troligen tillräcklig för att låta honom rätt inse,
huru all mensklig själskraft är opålitlig, äfven den som
stundom prisats. Att vederbörande här ej ville afvakta den tid,
då detta för H. nya ämne hunnit inom honom mogna till
något redigt slut, hade emedlertid gjort honom missmodig
till den grad, att ban till en början lät göra sig till en
con-trasigneringsmaschin och öfvertalas till cnjcmnkuing, hvaraf
uppkom en inconsequent produkt. Den grämelse, som
härigenom uppkom lios Lagutskottets Secreterare, torde ock
laggt grund till den nerffeber, hvari han ej långt efter
Riksdagen insjuknade och hvarigenom han blef hindrad från att
nedresa till Lund intill nästa September månads slut. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
