Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - c. Den yngsta linien, till Wuorentaka - 11. Horn, Arvid Bernhard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
Horn, Arvid Bernhard.
gier, hvaremot de tre ofrälse stånden ihärdigt protesterat,
och sedan i hast afhläsa riksdagen. Om den då rådande
sinnesstämningen hos de tre ofrälse stånden kan dömmas
derutaf, att ingen af dem infann sig vid högtidligheten i
Storkyrkan, ehuru man ringde samman öfver en timme, och
orgurna, efter syndabekännelsen, gingo en halftimme. Men
Adeln valde icke allenast sin kämpe till RiddarhusDirecteur,
utan lät äfven slå en medaille öfver honom, hvarpå
föreställes ett högt altare, märkt med ett krönt F och Hornska
stam vapnet vid foten; på ömse sidor stå fyra mindre
altaren, med de fyra ståndens särskilda insignier och alla
förenade med ett band. Nedanföre ristades: "At den
oföränderlige mannen, som så väl och troget vårdat
fäderneslandets angelägenheter, af Svea Rikes Ridd. och Adel 1720."
Denna minnespenning med dess påskrift förekom de ofrälse
Stånden nästan som ett slags hån: då derom fråga engång i
H:s egen närvaro uppstod, anmärkte han, lor att skämta
bort saken, att man med uttrycket "den oföränderlige",
o-förmärkt velat gifva tillkänna, att han var en envis Finne.
Förlusten af äran af Cancellariatet öfver Upsala Universitet
ersattes 1723, då Aho Akademi utvalde honom till sin
beskyddare.
H. stod nu åter, såsom PremierMinister, (ty detta
betydde i sjelfva verket CancelliPresidentskapet den tiden)
säkrare än förut vid rodret, som han ännu i aderton år med
erfaren och stadig hand styrde. Vid 1720 års Riksdag hade
man hört H. yttra: "Nu hafve vi satt gränsor för enväldet;
nästa riksdag skola vi sätta gränsor för sjelfsvåldet", men
det sednare var vida svårare än det förra och lyckades icke.
Tvertom säg sig Horn vid denna tidpunkt både i Senaten
och vid Riksdagen öfverflyglad af det Holsteinska partiet,
och kunde endast hjelpa sig dermed, att han ändrade system
och slöt sig närmare intill hofvet (Geijer, sid. 63—65). Om
man under den långa tiderymd, då hans erfarna och
kraftiga hand förde statsrodret, icke kan frikalla honom från
åtskilliga drag af hämd och skoningslös herrsklystnad — såsom
Prosten Brenners afrättning 172Ö, hvilken i bref till Görtz
namngifvit II. såsom afvogt sinnad mot K. Carl — den
stränga domen öfver Notarien Dahlén och Fältsekret. Brodzenius,
som emedan de 1725 arbetat för konungamaktens
utvidgande dömdes från lifvet, men benådades med — halsjern och
lastning; förföljelserna mot Nicod. Tessin, Cederhjelm och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
