Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Haeffner, Johan Christian Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
313 Haeffner, Johan Christian Fredrik.
länge kunde bibehålla sig. H. sjelf tillskref kabalen deras fall.
Möjligen var också denna en medverkande orsak. Ty H. stod
alltid i ett spändt förhållande till sina förmän och kamrater,
med undantag af H. Ex. Gr.. Sköldebrand samt Kapellmästar
Kraus, dem han oinskränkt högaktade, samt Abbé Vogler,
hvars musikaliska lärdom och förträffliga choralstil han lät full
rättvisa vederfaras, men mot hvars personliga charakter han
hade mycket att anmärka *). Särdeles förbittrad var han emot
Öfverste Nordforss, såsom ThcaterDirect., Frigell, hans
medtäflare i Choralmusiken, samt IirigsR. Ahlström, hvilken ban
påstod hafva tillegnat sig äran och belöningen för en åt
Fri-murarörden af honom sjelf författad musik. Till sitt lynne
var H. i botten en af de ädlaste och mest godsinnade
cha-rakterer; men ban var lättretlig, häftig, ensidig, envis,
misstänksam, nyckfull, och i uttrycken skoningslös. Hans
naturligen fina känsla stod i en skärande contrast med en yttre
råhet; för poesiens äfvensom för architekturens naturliga
skönheter egde ban en fin, instinktlik känsla, och derföre
slöt ban sig i sin ungdom till Bellman, Kexel, Lidner,
Thorild, om hvilka ban ägde mången anekdot att berätta, men
gjorde narr af den då rådande förkonstlade smaken i
Svenska vitterheten. Allt detta gjorde honom i Stockholm föga
omtyckt, och han blef flera än en gång för
subordinations-förseelser dömd till arrest. Man betraktade honom såsom
en lärd, grälig pedant, som, ständigt häcklande andra, sjelf
saknade all förmåga, att skrifva någonting rätt behagligt och
känslofullt. H. tog då en lysande triumph. Han författade
en större sångcomposition med beledsagande af orchester till
Valerii vackra poem Lydia och Arist, och lät poeten
utgifva den för en annans namn. Karsten sjöng sjelf stycket,
beundrande, liksom alla de andra, dess ljufhet och behag,
och förebrående H. att icke kunna författa någonting dylikt.
Då legitimerade sig H. triumpherande, men blef icke trodd.
Man påstod ändock att musiken vore af en annan, sannolikt
af Kraus **). Samma beskyllning för plagiat gjorde man den
*) Sålunda bör uppgiften i Pantheon XX. s. t» modifieras.
**) Biographen i Pantheon lemnar oafgjordt huruvida
författarskapet tillhörde H. eller ej, men Förf. af denna artikel har hört H.
öfver hundrade gånger triumpherande upprepa denna anekdot och
å-beropa en mängd detailler, samt är för sin del fullt öfvertygad att
han var för ärlig, att i ett sidant fall ljuga.
biogr. lix. VI.
20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
