Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Haeffner, Johan Christian Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
307 Haeffner, Johan Christian Fredrik.
hvilket fall han väl icke skulle medgifvit Voglers påstående.
Dermot kan Förf. berätta en annan liten historia af samma
slag. Såsom ett bevis på skillnaden emellan det verkliga
geniet och imitatörer, brukade H. berätta följande.
Lehnberg bade engång börjat en långfredagspredikan med dessa
ord: "Det klämtar! Det klämtar! Dödsklockan klämtar!" —
hvilka ord, framsagde med djup, långsam, högtidlig röst,
frambragte den största verkan. Nästa långfredagen
uppträdde en ung prestman, hvilken, innan han knappt hunnit
uppkomma på predikstolen, for ut med största häftighet: "Det
klämtar! Det klämtar!" ... då församlingen, som tog
meningen efter bokstafven, genast rusade på dörren, i
förmodan att elden kommit lös. Sedan Förf. många gånger hört
H. omtala detta, frågade ban honom: Denna historia är så
qvick, så rolig, att jag verkligen tror, att farbror sjelf satt
ihop dem! hvarpå gubben svarade: jag skall säga dig i
förtroende, att så är det också: -— och Förf. är ännu i denna
stund osäker om, hvilketdera varit rätta förhållandet. —
Föröfrigt var H., liksom de fleste konstnärer, sinnlig; han
åt gerna godt, drack mycket och saknade ogerna äfven på
ålderdomen sitt glas vin vid middagsbordet.
Såsom Musiklärare var H. i Upsala fullkomligt på sin
plats. Han nitälskade i synnerhet för declamationen och
sången, oeh hans undervisning var djup, grundlig och skild
från det flärdfulla och konstlade. Hans egen röst var gäll
och ful, och fiol och klaver spelade han ganska
medelmåttigt: orgor voro hans hufvudinstrument. Han skapade i
Upsala en ny Studentsång, hvartill likväl den i så många
hänseenden förtjente Ödmann dock gjort någon början, och
skref melodier till en mängd Studentsånger, hvilka ännu
sjungas och äfven spridt sig kring hela landet äfvensom till
Finland. Sednast torde bland dessa hans rättvist beundrade melodi
till Atterboms "Vikinga säten" förgätas. Dessutom skref han
för hvar gång ny musik till de akademiska promotionerna och
andra Universitetets fester. I dessa voro arierna kanhända de
svagaste partierna; men recitativerne, chörerna och marcherna
deremot mer eller mindre lyckade, åtskilliga efter kännares
omdöme, förträffliga. Sjelf satte han bland dessa mest
värde på den praktfulla choral-chören "Konungars Konung."
Ännu större förtjenster eger H. om svenska Kyrkan.
Redan tidigt syftade hans bemödande att rensa kyrkosången
från den mängd grannlåter och andra oäkta tillsatser, som,
införde af okunnigheten eller begäret efter effect inrotat sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
