- Project Runeberg -  Biographiskt lexicon öfver namnkunnige svenska män / 6. Haartman-Järta /
320

(1835-1857) [MARC] With: Vilhelm Fredrik Palmblad, Peter Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Höpken, Anders Johan von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Höpken, Anders Johan, von. 320

nu var oafgjord i Rådet, och ett svar ändock måste
afgif-vas, uppsatte H., såsom Statssekreterare (?), ett sådant, som,
sedan det blifvit gilladt af Senaten, öfverlemnades till
Ambassadeuren. Denne genomläste det flera gånger, men
kunde ändock icke förstå meningen, utan skickade efter
Sekreteraren för att begära närmare upplysning. H. svarade med
största artighet, att han beklagade, det han icke hade
befallning att gifva någon ytterligare upplysning än den som
redan funnes i det skriftliga yttrandet. "Men jag har
studerat er skrift hela två timmar, invände Ambassadeuren, oeh
ändock icke kunnat blifva invigd i Rådets hemlighetsfulla
mening." — "Och kan väl Ed. Exc. begära, återtog
Sekreteraren, att på tvenne timmars tid kunna utveckla hvad som
kostat mig många dagars möda att inveckla." — Mot
krigets slut uppsatte H. ett Rctänkande emot Svenska och
Danska kronornas förening, som väckte mycken
uppmärksamhet.

Det var i synnerhet tankens styrka, uttryckets kraft,
språkets renhet, som man hos denne statsman beundrade.
Men fastän den svenske Tacitus såsom författare
tillegnat sig Roms kärnspråk och storartade uttryckssätt, så var
dock hans personlighet för ingen del genomträngd af detta
den frie Romarens sinnelag: en contrast emellan
författar-anda och personlig charakter, som II. delade med den
store , efter antiken bildade häfdatecknaren men personligt
svage statsmannen Johannes von Muller. Likaså fattades det
den svenska PremierMinistern mod och beslutsamhet, för att
i dessa inre stormar kunna segra eller på ett lysande sätt
falla. Ilan saknade äfven åtskilliga andra egenskaper, som
äro oumbärliga från partihöfdingen. Kall, stel, sluten,
fåordig, var H. tvertom mera frånstötande än vinnande: ehuru
i alla hänseenden mera grundlig än både Gyllenborg och
Tessin, saknade han den förres djerfhet och ränkspinnande
smidighet, den sednares fina belefvenhet och lysande sätt
att vara, och imponerande, med artighet blandade förmåga
att uppträda. II. åter stod nära nog ensam oeh kunde
aldrig göra sig till medelpunkt för ett större parti.
Mellertid betraktades han den tiden, innan ännu hans svaghet var
ställd på prof, såsom hofvets farligaste motståndare.

Detta prof väntade honom 1736 vid öfverläggningarne
i Rådet om Sveriges deltagande i sjuåriga kriget. Det
par-tie, till hvilket II. sjelf hörde, önskade krig, och Rådet,
för att minska sitt ansvar, hade aflbrdrat Cancelliet dess

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:27:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biosvman/6/0328.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free