Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Ihre, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ihre, Johan. 555
i theologien och politiken, hvilket ådrog honom flerfaldiga
ledsamheter. Orthodoxernc blefvo uppskrämda öfver några
fria yttranden i en af I. år 1742 utgifven latinsk
Disputation om förbindelsen mellan den naturliga oeh uppenbarade
religionen, deruti Förf. ansågs tillerkänna förnuftet ett för
stort fält, och anmälde saken hos Öfverheten, som åtnöjde
sic: med att förvisa saken till den fria Akademiska discussi-
ö \
onen. Nu begynte d. 15 Oct. en, disputationsact, som
varade från kl. 8 till kl. 5, och hvarvid I. öppnade acten med
sin trosbekännelse, emot hvilken en sansad orthodoxi borde
ägt föga skäl att vara missbelåten *). I. blef i denna strid
den segrande och hans rykte spridde sig ej blott öfver bela
Sverige utan äfven till Tyskland. Sedermera uppväcktes
tvisten ånyo genom en i Strengnäs 1745 utgifven
Synodal-Disputation, och blef dragen under ständernas ompröfning
1747, hvarefter följde ett Kongligt varningsbref, att ej
blanda sig i theologiska tvister. Oaktadt Tkeologernas
missbelåtenhet med Ihres neologi, var dock denne, åtminstone i
sednare åreu, sannt religiös, läste ofta andliga böcker, och
skref sjelf ett företal till Hofmans öfvers, af Tankar i
förnöjsamheten, hvilket arbete upplefde tre upplagor.
Mera farligt var det oväder, som han ådrog sig genom
sina Disputationer: de Tumultu Dalecarlorum, de Victima
Pu-blica, de Ratione Status, och de Pocna innocentum 1745—45.
Den förstnämde skulle väl egentligen handla om Näftåget
under Sigismund, mon syftade egentligen på den sednaste
resningen: der skillrades Dalalmogens gamla missnöje med
de Storas öfverdåd i landet, och ordades om Regentcrs och
Rädsherrars skyldigheter och felsteg. På ett annat ställe
drefs, med afseende på en nyss förefallen eller befarad hän
dclse **), den falska och orättvisa satsen, att en oskyldig
medborgare, som utfordrades af en mäktig fiende, undei
bot att annars ödelägga landet, vore skyldig att öfverlemna
sig sjelf eller i annat fäll att ban af staten kunde utlemnas.
Man hör icke förundra sig att dessa skrifter väckte uppse
*) Disputationens Respondens och Auctor var A. O. Knös,
sedan Domprost i Skara, Opponenterne: DomkyrkoAdj., sedan
Domprosten D:r Uælter, Theol. Adj. llalenius och Phil. Adj.
Wallerius, af hvilka den fiirra sedan hief ]iiskop.
**) Förmodligen menas härmed Tessins utlemnande, hvilket
Ryssland , såsom det förmodades, ämnade begära. Detta är så mycket
troligare, som Tessin var Præses i CanzliRätten, och Ihre under
rättegången skref en disput. de Judice in propria caussa, hvars
utgifvande genom Akad. Canzleren blef hindradt, men likväl
afhandlade| samma nnuie under en annan titel, de Judie» status naturalis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
