Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Essen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
1226 fick Abbedissan, som sådan, furstinnerang. Corbey,
Essen, Qvedlingburg och några andra kloster hade rätt
att sjelfva välja sina Abboter och Abbedissor. Klostret
Essen valde bland andra en Ludgardis "af svensk
kunga-slägt," som dog 1118. Denna är okänd i vår kungalängd.
I den danska möter namnet. Erik Lams drottning Lutgard
blef förmäld 1144; Sven Grathes dotter Liutgard föddes
1154. Det får då antagas, att man inom Nordens
Kungahus äfven förut användt detta namn. K. Inge I:s döttrar
nämnas, liksom K. Halstans söner, af hvilka en dog 1118.
Kan ej K. Philipp hafva haft en syster, som dött s. å.?
Kloster-urkunden kan ej misstänkas för okunnighet om
Abbedissans namn och härkomst, då dylika anteckningar
efter regien gjordes af samtida.
Slägterna i Stiftsstaden Essen voro dels Patricier,
nedstämmande af dem, som bott inom det ursprungliga
Hofvets mur, dels Milites Agrarii, hvilkas fäder Henrik 1
for-vist utom muren, och hvilka voro Pfal-Borgare. Rådmännen
i staden valdes blott af patriciska slägterna. Som
stiftsgodsen lågo mycket spridda, behöfdes en fogde
(Schirm-Vogt) för olika orter. Dessa uppdrag tillhörde dels en
viss slägt, dels ett visst embete. Fredrik, Graf von
Isen-burg, var fogde öfver Essen och Werden i I3:de seklet.
Två slott Isenburg lågo på höga klippor vid Ruhr:
Lub-bert von Isenburg lefde 1151, Heinrick 1200. Ännu står
ett starkt vårdtorn på en stel klippa och skådar
majestätiskt ned i den fredliga Ruhrdalen. Då Fredrik von
Isenburg dömts såsom den der 1225 mördat sin morbror
Erkebiskop Engelbert i Cöln, blefvo Isenburg och Neuenburg
nedbrutne och jemnade med jorden 1226. Oppidum in
Essen synes nu fått jemte sig det slott, der Grefvarne von
Isenburg sedan bodde. Fredrik v. I. hade nemligen söner.
1254 lefde en Johan v. I. och en Henrik v. I. som var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
