Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D) Essen-ätten med en uggla på en nedslagen stubbe i hjertskölden, sedermera med ett rest lejon i 2:dra och 3:dje fältet - 13. Essen, Hans Henrik von - 4. Essen såsom General-Gouverneur och en tid tillika Öfver-Befälhafvare öfver Pomern och Rügen samt Greifswalds Universitets-Canceller - c) General-Gouverneur öfver Pomern och Rügen Maj—Sept. 1807
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<136
fattat vänskap och högaktning för E. E. och Dess
älskvärda friherrinna.
Allt hvad fröken Carolina [Krassow] och Baron
Wetterstedt skrifvit mig om det ifrågavarande ämnet,
öfvertygar mig — hvarom jag utomdess aldrig tviflat — det
E. E. vid detta, som vid alla andra tillfällen visat den mest
ädla och högsinta karakter. Med svidande tårar säger jag,
som Drottningen: "Jag beklagar dubbelt Konungen," jag
högaktar E. E. uppriktigare än nånsin förut, men jag
suckar utan tröst öfver oss andra, och allt hvad oss
ound-vikeligen förestår.
E. E. känner mig så noga, att jag vid detta tillfälle
väl knappt behöfver aflägga min trosbekännelse i anseende
till vår mer än äfventyrliga ställning. Jag var visserligen
aldrig blind, eller obetänksam, tvertom rättvisar, ty värr!
större delen af hvad nyligen händt mina spådomar, och
jag förundrar mig ej sällan öfver vissa personer, hvilkas
hopp och inbillning tydeligen beviste, att de alldeles togo
miste om Konungens enskilda tänkesätt och oböjliga
ihärdighet. Jag förutser således nu äfven det ohyggligaste,
törhända det mest rysliga, och ogillar som sjelf tänkare,
hvad jag såsom Embetsmän hvarken kan hindra eller
förbättra — ehuru allt detta ej på minsta vis försvagar mitt
obrottsliga sjelfuppoffrande såsom undersåte och
medborgare. Jag nekar icke heller min enskilta tillgifvenhet för
Konungens person: jag älskar honom med en väns
känslo-ömma uppriktighet. — E. E. misstyder detta uttryck
visserligen ej, såsom en skrymtande fåfänga — och när blott
frågan är om mitt eget öde, så kan Konungen sätta min
osvikliga trohet på hvilket prof som helst. Jag har uti ett
af mina senaste samtal med H:s Maj:t ingått den högtidliga
förbindelsen, att aldrig öfvergifva Dess person, om äfven
Ödet skulle försätta honom uti Ludvig XVIlLs belägenhet;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
