Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D) Essen-ätten med en uggla på en nedslagen stubbe i hjertskölden, sedermera med ett rest lejon i 2:dra och 3:dje fältet - 13. Essen, Hans Henrik von - 4. Essen såsom General-Gouverneur och en tid tillika Öfver-Befälhafvare öfver Pomern och Rügen samt Greifswalds Universitets-Canceller - c) General-Gouverneur öfver Pomern och Rügen Maj—Sept. 1807
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<140
kär, skulle bortskicka den, ty de hade ordres storma, kosta
hvad det ville och då kunde menagement ej ega rum.
Samma dag och morgonen derpå skall Gen.-Gouv.
ömmande för lands och folks väl samt för Konungens eget,
gjort föreställningar, som haft den följd, att han blifvit
samma dag entledigad från befälet samt sin militäriska
befattning och går nu i dag med Gen.-Gouv. embetet till
Bergen och förmodas att han om ett par dagar äfven
nedlägger det. Han har redan tagit ett skepp, som för alla
hans saker till Stockholm. Man har, heter det, aldrig
sett ett sådant afsked, som invånarne togo af honom i
går. Officerarne greto och beto samman tänderna. Den
som talat för Borgerskapet (commercerådet Hagemeister)
kunde för rörelse, ej få fram ett ord. ß:n Yegesack
förer nu befälet under Konungen; ty Gen. Wrede, som
bortrest, också älskad af arméen, skall redan vara dis—
gracierad. Invånarne anse sig uppoffrade utan skoning
och ändamål.
Grusenstolpe, som ej gerna framhåller ljuspartier, yttrar
dock, vid anförandet af dessa brefutdrag: Essen, som
tillvann sig så allmän tillgifvenhet, så rättmätig aktning
i Pomern, der han var Sveriges General-Gouverneur, i
Norge, der han var den förste Riksståthållaren, i Sverige,
hvars hufvudstad i honom egt sin Ötver-Ståthållare, —
Essen, Hofvets Chef såsom Riksmarskalk, och för Hofmän
ett mönster i belefvenhet och vördnadsbjudande sätt att
vara, skydde aldrig att för Regeringen framställa sakerna
i deras sanna ljus. Och det var just detta, som beredde
honom aktning från samhällets alla regioner."-—Nya
brefutdrag anföras och derefter tillägges: "Detta lugna,
oskrymtade, flärdfria språk af embetsmännen till Monarken (1807)
förtjenar att tagas till mönster och det är lätt att finna,
att den som med så mycken hållning beter sig mot sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
