Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D) Essen-ätten med en uggla på en nedslagen stubbe i hjertskölden, sedermera med ett rest lejon i 2:dra och 3:dje fältet - 13. Essen, Hans Henrik von - 4. Essen såsom General-Gouverneur och en tid tillika Öfver-Befälhafvare öfver Pomern och Rügen samt Greifswalds Universitets-Canceller - c) General-Gouverneur öfver Pomern och Rügen Maj—Sept. 1807 - 5. Essen såsom General-inspecteur, Conseil-Ledamot och sedan Statsråd. 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oföränderlig svenskhet; uttryckande sin fullkomliga
hängifvenhet åt sin förre Chef.
Så hade E. upphört att vara Pomerns Gen.-Goaverneur.
Der fans ingen, som ej var öfvertygad, att om hans råd
följts, Pomern aldrig förlorats!
5. Esseii såsom General-iiispecteur, Couscil-Ledamot och sedan
Statsråd. ISOS—ISOt».
Essen återvände med sin familj till Sverige. Redan
från Ystad hade han den 7 Oct. 1807 skrifvit till vännen
Brinckman: "Då jag omöjligen kunnat tala annat än
sanningens språk *), har jag funnit bäst vara att tiga och låta
de olycklige nouveller, som voro att meddela, bibringas
Eder från Gabinettet. Det torde ej vara Eder oangenämt
att veta, det Eder vän Essen ej fört eller haft något
militäriskt befäl vid Fransosernas inmarche efter den uppsagda
vapenhvilan, ej heller vid Stralsunds evacuation, lika litet
som vid conventionens afslutande rörande cessionen af
Rügen. Jag har för några dagar sedan sett Konungen i
Helsingborg. Han var till helsan nästan alldeles återställd.
Han hade befallt mig att komma till Helsingborg och
tycktes tala med intresse om min person. Jag går nu till min
gård Wijk och renonserar förmodligen för evigt till alla
*) Den äran att alltid hålla sig strängt vid sanningen, tillerkände
Armfelt v. Essen, såsom man finner i Wingårds Minnen I. p. 75 f.
då A. som visst ej var känd för samma vackra sedvänja, roade sig
att tvinga en osanning ur Essens munn. Det gällde Gustaf IV Adolphs
fäderne, då talet derom bragts på bane af sjelfve den regerande
Konungen. Att A. ansåg möjligt, det Essen "genom sin vanliga droatur,
skulle någon gång sagt Konungen detta rykte, för att stäfja hans
öfvermod och inbillskhet," ger dock ett betydande vittnesbörd, att
man kan vara Hofman — ty ingen har nekat att Essen i detta
hänseende var t. o. m. ett mönster, •— och likväl ej en smickrare, utan
en "ärlig man.’1’1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
