Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D) Essen-ätten med en uggla på en nedslagen stubbe i hjertskölden, sedermera med ett rest lejon i 2:dra och 3:dje fältet - 13. Essen, Hans Henrik von - 6. Essen såsom Ambassadeur hos Kejsar Napoleon, då Pomern återvanns, samt såsom Gen.-Gouverneur för andra gången öfver Pomern och Rügen. 1809—1813
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<164
så att han på det samma skulle kunna begifva sig till
Stockholm; men — A. L. Fredriksson fick, efter en
Essens framställning i ämnet, — i stället återvända till Paris.
Sannolikt handlade Essen här mera såsom Gari XIIl:s vän,
än såsom Gustaf IIP.s. En dylik nåd mot den, hvilken
ryktet tillade en större delaktighet i mordet, än sjelfve
Anckarström *), skulle alltid åberopats af sådane, som i Carls
panna tidigt letadt efter ett Cainsmärke och ännu vid hans
dödsbädd lyssnade på förmenta Cainsrop, fastän närstående
hade upplyst af hvilken art det s. k. ropet var. Vid
första underrättelsen om fredsverkets utgång och den första
Gen.-Gouverneurens utnämning, började bref ingå från
glada Pomeraner. En Domare skref: "Tyskarne äro utom
sig af glädje, och E. E., som åter laggt under Sveriges
krona det land E. E. förut styrt och försvarat, blir buren
på deras armar." Gamle Excellensen Bohlen skref om det
lysande intåg, E. skulle hafva i Pomern, då han återkom
som Pomerinkarnes Herde. Stadt Stralsund "für sich und
ihre Mitstädte" skref, medan de ännu behöfde "erflehen
die Huld und Gnade S:r Kaiserl. M:t," om sin nöd och
betryck, med hopp att Ambassadeuren skulle kunna skaffa
hjelp och lindring, erinrande om den lyckliga tiden E.
var deras Gouverneur, och, när han blef det åter,
märker man, att hoppet om bättre tider allmänt tändes i
folkets hjertan.
*) Fore sin död, som ej längesedan timade, säges Ribbing hafva
bekänt detta förhållande och framhållit Anckarström såsom en
cha-raktersfast martyr för vänskapen. A■—ms arm skulle nemligen vid
skottets tillämnade aflossande så darrat, att, om den vid hans sida
stående Grefven ej fattat pistolen och aftryckt skottet, skulle sannolikt
mordgeväret fallit ur A—ms hand, åtminstone skottet ej träffat
Konungen. Men derom gick ej ett ord öfver A—ms läppar äfven under
tortyrerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
