Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D) Essen-ätten med en uggla på en nedslagen stubbe i hjertskölden, sedermera med ett rest lejon i 2:dra och 3:dje fältet - 13. Essen, Hans Henrik von - 9. Essen såsom Befullmäktigad att å Konungens vägnar emottaga det af Danmark afträdda Norge och såsom General-Gouverneur verkställa dess provisoriska styrelse; derjemte fortfarande Generalbefälhafvare, under Generalissimus, öfver den Svenska i Norge inbrytande armeen 1814
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<202
mindre besvär, än jag har af mitt tillämnade
Gouverne-ment. Jag kan emellertid ännu ej anse mig vara alldeles
skild från min Pomerska befattning och jag börjar
dessutom tro, såsom gamle Baron Schultz (v. Ascheraden), att
Pomern aldrig kommer under danskt herravälde. Jag är
nog frestad att tro, att Kronprinsen anser freden med
Danmark såsom bruten och det på goda skäl, då snart sagdt
ingen artikel af freden blifvit behörigen uppfylld . . . och
att Sverige vinner på det hela på denna Prins Christians
operation, som blott för ögonblicket hindrar de båda
rikenas förening." Anför så, att han, efter Prins Christians
revolt, dock behandlar folket lika genereust genom
obe-hindrad communication m. m. Jag har hört citeras några
Poltroner (som gemenligen äro de som tala mest courageust)
i Stockholm, som velat genast eröfra Norge, slå ihjäl alla
Norrmän etc. etc. Detta sätt, att åtkomma Norge, har
aldrig varit Kronprinsens tanke eller vilja. Visar sedan,
att hans ädelmod tillika är en nöddygd, om han ock
ville med svärd eröfra, ty han hade nu blott 10,000 man
spridda från Götheborg till Eda skans, och mot honom
stode 36,000 man.–Ehuru Gref Wedel ej tåler någon
Dansk, trodde han sig emot sin önskan, vara skyldig Prins
Christian den rättvisan, att han ej vore utan hufvud, att
han hade ett mycket intagande väsende och sätt att vara
samt mycken popularitet. Wedel ansåg honom dock ej
vuxen att utföra ett sådant företag, som det ifrågavarande,
helst då alla resourcer saknades, i synnerhet penningar
och födan. Casten Anker, ett Conferensråd, var Prinsens
rådgifvare. Arméen disponerade Prinsen så mycket mer,
sedan denne finge politisera. Inom den nya
representationen räknades x/3 officerare och soldater. Riksdagen på
en privat mans gård kunde ej bli annat än proposition och
acclamation. De förnuftige, Grefve Wedel m. fi. önska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
