Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D) Essen-ätten med en uggla på en nedslagen stubbe i hjertskölden, sedermera med ett rest lejon i 2:dra och 3:dje fältet - 13. Essen, Hans Henrik von - 13. Essens död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<283
Vi sluta Essens teckning med följande charakteristik
af Ordens-Cancelleren inför Konungen d. 19 Juni 1826.
"Af Konungen hedrad, af nationen aktad, af
krigshären saknad, i den husliga kretsen ömt begråten har Svea
och Götha Riddare H:r Grefve Hans Henric von Essen
slutat sin ärofulla lefnad. Få dödliga hafva med mera
framgång utfört, de många och vigtiga uppdrag, som varit
dem ombetrodda. Naturgåfvor, sinnesart, utseende, allt
förenade sig hos honom till denna framgång. Med
värdigheten af sitt kall alltid närvarande för sitt öga, med en
sinnes-köld, lika orubblig i de mörka tiderna som de ljusa,
egde han en redlighet, som gjorde honom så stark, att han
ej behöfde sveket. Mäktig öfver sig sjelf undvek han
sorgfälligt dessa öfverilningar, som brådstörta tankan, förslappa
kraften och tillfoga sår, antingen så svaga, att de ej
kännas, eller så djupa att de ej mer kunna läkas, och få hafva
egt Gr. v. E—ns skicklighet att bestämma den gräns, der
uttrycken böra upphöra, handlingen vidtaga eller sinnet
undfå rådrum till ny öfverläggning. I rådslagen icke
mångordig men träffande, misstrodde han ofta sina insigter i
ämnen, som hans erfarenhet icke hunnit undersöka, och
deltog icke gerna i meningarnes strid, der han icke insåg
stora och afgörande följder för Konung och fädernesland.
Men efterverlden skall omtala, huru han i fosterlandets våda
med fängelset och bojan för sin syn talade ärans och
sanningens språk för att det rädda. I de befäl, han
utfärdade bestämd, oföränderlig och lugn, lyddes han af
underordnade med ett nit, som liknade dyrkan, och det är
med sorgens brutna röst, som hans namn i dag ljuder
öfver deras läppar.–Sådan var denne oförgätlige man
i det glada hof, der hans ungdom framflöt; i sin korta
men berömda ledning af hufvudstadens ärenden, i den
styrelse, han förde öfver de besittningar, Sverige egde i Tysk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
