Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De la Gardie, Magnus Gabriel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
9 Dr la Gardi*. Magnus Gabriel.
bruket^ älskade lion honom icke, eller icke mera, för det hon
gaf honom åt en annan. Härmed må vara huru som helst,
denna man syntes nog värd sin lycka, men mera danad
att behaga, än regera. Att sluta af det sätt han talade
0111 sin Drottning, behöfde hon ingen Minister; ty Sjelf
ehuru ung ordnade hon alla sina angelägenheter"...
Li-onne skrifver om De la Gardie, „que tout a plu de Ini.
Sa Harangue en Latin etoit mesuree, et son geste
rele-vee". Det sätt hvarpå De la Gardie mottogs vid
Hofvet, var för honom högst smickrande, i synnerhet
genom jemförelsen med den mot Grotius såsom Svensk
Ambassadör förut visade högdragenhet. Cardinal Mazarin
mötte Grefven i sitt yttre rum och följde till hans vagn,
hvaremot denne i sitt palats gaf Cardinalen högra
handen. — På Svenska talade Grefven, då han framlemnade
sitt creditif; rättigheten att i Diplomatiken bruka
modersmålet ansågs som en stor utmärkelse för den makt,
hvars Minister bragt det så vida. Till Hertigen af
Orleans, Frankrikes Lieutenant-General talade Grefven på
Fransyska. — Till biträde vid de inera invecklade
statsangelägenheter, som under denna beskickning kunde
förekomma, hade De la Gardie alt påräkna Strassburger, som
åtföljde honom , och förut varit brukad till
underhandlare i Siebenburgen och hos Porten. Ett bland
föremålen för denna Ambassads verksamhet, var att afböja det
stillestånd man mellan Frankrike oeh Bayern befarat på
grund af Fransosernas dröjsmål alt förena sig med
Svenskarna i Tyskland. Svenska Ambassadören erhöll en
tillfredsställande förklaring, som han meddelade sitt hof,
utom det att Franska Legaterne i Tyskland äfven till
Svenska Drottningen afläto en skrifvelse i denna väg. Brefvet
från Gr. Magnus, som låstes upp i rådet, innehöll
försäkringar om Frankrikes trohet och en berättelse om det sätt
hvarpå ban blifvit emottagen i Frankrike. Till
Ambassadens utgifter hade Grefve Magnus i Paris lyftat 100,000
R:dr af de Fransyska subsidierna. Drottningen skref till
Salvius; „ar det intet skedt ulan min vilja och expressc
befallning; beder fördenskull, att J icke ville tillåta, att
hans ovänner impune må calumnieran , medan han är helt
oskyldig, utan att J honom försvaren, så mycket Eder
möjligt ar." Ytterligare skrifver Drottningen i samma
ämne, „att oansedt han det icke utan min speciale
befallning gjort hafver; likväl emedan summan vill falla
något stor, så att några synas glunc,ka derom, likasom den
skulle vara sufTicient till att förhindra de prögresser, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
