Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De la Gardie, Magnus Gabriel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De i a Gardie May uns Gabriel. "17
eller något annat ansenligt, vore det mig af hjertat lärt... Mais
parlez a M. le Comte d’A Vaux de cette affaire. J’ose me
pro-mettre de sa courtoisie, qu’il ne fera jamais difficulte’de rendre
lin si considernble oflice à un de ses pius afifectione’s amis et
ser-viteurs, ou pius tot je crois, qu’il ne trouvera pas mauvais, si
je dis, qu’en travaillant pour un ami qui Ini est si acqtiis, il
do-une à moi une des pius signalees marques de son. affection. . . .
Frankrike önskade för sig besittningen af Benfeld, och Chanut
hoppades, att Grefve Magnus skulle kunna förmås, i fäll det
blef hans, att afstå det åt Frankrike. Drottningen fortfor i sina
bref till Salvius att påminna honom göra sin flit för Benfeld,
dock sine publico detrimento. "Der fredstractaten skulle
längre stå, skulle jag önska att hafva tihiffrer med Eder, som
ingen viste mer än Gref Magnus och Nils Nilsson (Tungel); ty
jag tryggeligen tror den ene och den aridre af dessa två." På
ett annat ställe: "Jag försäkrar, att J alltid lären finna en
trogen vän i Gref Magnus. Jag vill vara hans caution."
Grefven brukades i flera beskickningar. Den lysande
Ambassaden till Franska hofvet är redan omtalad. Till
Torstensson i Stettin hade han 1647 varit affardad för att
bedja honom (förmodligen genom anförarne öfver de vidt
kringströfvande, Svenska härarne) tillkännagifva för
invånarne i districterne Oppeln och Ratibor uti Schlesien,
att om de gåfvo de Kejserliga contribntioner, eller quarter,
skulle kronan Sverige fordra det samma för sina troppar.
Då Wittenberg sedan gjorde derpå anspråk, undvekos
endast genom Fransysk bemedling alla vidlyftigheier. —
Då det var föreslaget, att Sverige skulle medla mellan
Spanien och Frankrike, önskade Chanut, att Johan
Oxen–stjerna skildes från detta uppdrag, emedan han ej ansågs
för Frankrikes vän; men för att ej hans aflägsnande skulle
väcka harm, tillstyrktes att äfven hemkalla Salvius, och
i deras ställe anförtro detta uppdrag åt De la Gardie och
Torstensson. Drottningen invande, att Torstenssons
sjuk-Hgliet och hans obekantskap med andra språk än Tyska
och Svenska hindrade honom att biträda som Mediator;
emedlertid ville hon under sken af utmärkelse hemkalla
Oxenstjerna , under förvändning att till henne öfverbringa
fredsratificationen, då äran af hvad som häruti blifvit
uträttadt,- skulle synas återfalla på honom ensam. Grefve
Magnus förklarade hon Frankrike och dess intressen
tillgifven, som denna makt kunde önska; derföre ville hon
låta honom resa ut, öfvertygad, att Salvius, ställd vid
hans sida, skulle i allt befinnas medgörlig. Sedan var
Hvi föreslaget, att kalla hem Salvius, och åt Oxenstjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
