- Project Runeberg -  Biographiskt lexicon öfver namnkunnige svenska män / Strödda biografier : Magn. Gabr. de la Gardie och Adler Salvius /
71

(1835-1857) [MARC] With: Vilhelm Fredrik Palmblad, Per Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De la Gardie, Magnus Gabriel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1)k. la Gardik Magnus Gabriel. 71

hvarpå hennes vidare resa berodde. Svaret utföll
nekande, och Drottningen reste ur riket, till gränsen
åtföljd af Grefve Pontus, som till sin bror Riks-Cancelleren
inlemnat en berättelse "om hvad som passerat under
Drottning Christinas resa i Sverige år 1667." Rühs skrifver,
att Riks-Cancelleren De la Gardie sökte alla utvägar, att
hämnas på Christina genom de besvärligheter han ådrog
henne under hennes vistande i Sverige, och genom de
upptäckter om hennes farliga stämplingar ban meddelade
ständerna (5:te delen af Svea Rikes historia, p. 188).
Onekligt är, att De la Gardie hade en vigtig del i den
inverkan på ständernas öfverläggningar, som öfver
Christinas påstådda fria Religionsutöfning ägde rum , och att
de från Cardinal Mazarin franilemnade bref svårligen
kunde komma från någon annan, än den som stod i
spetsen för de utländska angelägenheterna, i brefvexling med
Fransyska Cabinettet och hvars relationer i Frankrike i
följd af hans resor och hans ställning som en
regeringsmedlem i Sverige, otvifvelaktigt voro fastare knutne än
de flesta öfriga personers i regeringen och rådet. Med
detta erkännade är ännu oafgjordt, huruvida de ständerna
förespeglade farhågor endast voro inbillade i den mening
den tiden fattade dem. Religionsfrihet för främmande
bekännare nekades ännu de Reformerte; huru mycket mera
skäl hade man ej, att deruti icke villfara en Drottnings
åstundan, som ändrat sitt namn till härledning från den,
som rättrogne Protestanter kallade Anti-Christus
(Alexandra af Alexander 7, Påfve i Rom). Man begär af en
regering, att den lyssnar till opinionen, och hvad här
blifvit framställdt och ännu ytterligare bekräftas af dessa
Erke-Biskopens ord år 1660 till Dr.: vi känna väl
Påfvens practiquer, att han all flit har ospard och ingen
occassion låter förbigå, till att förderfva oss både till lif
och själ," var verkligen en opinion den tiden, och för
denna, kunde Regeringen ej sluta sitt öra, helst om det
låg i dennas interesse att ytterligare styrka och utbreda
en dylik sinnesstämning. Revisen för att regeringens
in-terresse var detta bero på hennes åt Grefven gjorda
bekännelse, att hon i händelse af den minderårige Konungens
död, hvars hälsa och längre lif hon ej byggde på,
ämnade framträda med thronanspråk , eller åtminstone med
det anspråk att öfver successionen bestämma, i fall
hennes förändrade trosbekännelse för henne stängt vägen.
Förrän någon annan , än den hon gifvit kronan , skulle
regera, sade hon, "vill jag scttia till tusende lif, om jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 14 15:12:35 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biosvman/supplement/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free