Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De la Gardie, Magnus Gabriel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
106 Df, la Gardie Magnus Gabriel.
louse på Sverige, och tål väl att se oss hafva hufvudet
uppe ur vattnet, men ej fötterna." 1671 utlät han sig
till protocollet: A ena sidan bör man ej lägga armarna i
kors, då faran kommer. Är också krig en nyttig skola,
då de; gamla hjältarne dö ut. Reputation är en bel
gräns-armée. Men som Gref Pehr brukade säga: Vi måste
binda vår häst vid grannens gärdsgård. Alliance subsidier
fordras. Men att börja ett krig, är kanske att få sluta
flera. Eventus non in nostra , sed in Dei manu est.
Justa caussa är prima pars. Annat är hellum än
latroci-nium , på hvilket följer Guds straff och verldens blasme.
Rene itaque et accurate expendcndum , utrum pius
con-ducat paxne conservata, an consilio hellum susceptum.
Att Sverige har förbindelse till frankrike sedan sista
freden (1660), kan ingen neka. Men å andra sidan hafver
bela verlden det omdömet om Sverige, att det ej kan
sitta stilla, och derföre smida de alltid mot detsamma
farliga consilier. Vore alltså avantageust, att convinciera
dem de contrario, och att man icke ärnar in turbido
pi-scari, quod interdum etiam lit hamo aureo. Att det ej
tnå banda oss, såsom kamelen hos Æsopus , ut, cum
cor-nua appetimus, arnittamus aures. Neutrala consilier
gillar jag dock minst. Nec amicos faciunt, nec tollunt
ini-micos. Från Gustaf I:s tid har dock Fransk alliance
varit den för Sverige gagneligaste. Men det vore att
handtera oss som Schveitzare, om man trodde vinna oss mod
penningar. Statens bästa måste alltid gå före subsidier.
TerJon sade val: La Suède sera toujours à nous, quatid
nous donnerons de 1’argent. Men dèt var ej pengar, det
var Österrikes ovisa steg, soin den gången vtinno honom
framgång." . . . Efter detta fra in I aggande af de grunder
hvarmed R. C. sig rättfärdigar för förebråelsen att hafva
anstiftat Tyska kriget, som för Sverige i anseende till
dermed förenade kostnader och vanäran af utgången blef
olyckligt, fortskrider berättelsen till den del R. C. sjelf
hade i gränsförsvaret, och de anslag ondskan velat honom
påhörda. Han förde befälet i Westergötland, men
begärde blifva entledigad, „emedan ingen olyckligare
befattning finnes, sade han, än att vara General utan folk,
utan Officerare och utan underhåll-" II. C. var lycklig i
sina företag år 1677, men året derpå blef han slagen vid
Uddevalla , och var dermed fallen i aktning och ynnest
hos Konungen. Genom skrifvelser till Wermlands och
Dals inbyggare afhöll R. C. dem alt lyssna till Danska
Höfdingarne Gyldenlöve och Hvilfelt, som ville förleda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
