Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IV
fall mot de nordiska rikena kunde af dem möjligen, mot lega,
erhålla nägra i krigshandtverket öfvade, ehuru föga talrika
hjelptrupper, men någon särdeles farhåga behöfde man icke
hysa för ett anfall från deras -sida. De politiska motiver, sora
i Sverige ledde unionspartiet kunde sålunda ej gälla de yttre,
utan snarare de inre förhållandena. Den demokratiska anden i de
nordiska rikenas urgamla författning hade länge varit
undertryckt, men aldrig utplånad, och Engelbrekts uppresning hade
visat, att allmogen endast behöfde en duglig anförare, för att
åter blifva en magt i staten. Det var dettà som aristokratien
ville förekomma, och den upphöjde derföre till riksföreståndare
Karl Knutsson, som man icke tilltrodde någon böjelse att blifva
en folkledare; men då han syntes blifva för egenmägtig,
inkallade man — mot honom, likasom sedan mot Sturarne — gång
på gång en unionskonung, hvilken naturligtvis skulle vistas långa
tider utom riket och således nödgas lemna styrelsen i riksrådets
händer, samt dessutom måste genom särskilda försäkringar
förbinda sig till flera vilkor, som voro i aristokratiens interesse.
Särdeles var det under den tidens partistrider fråga om
länen; en stor del af riket var redan under K. Kristoffer
undandragen konungamaktens inflytelse, och man sträfvade, ej
alldeles utan framgång, att göra" länen ärftliga. I stället för
embetsmän, skyldiga att inom sina områden utföra konungens
befallningar, uppbära skatterna och insända öfverskotten till
räntekammaren, såsom uuder Folkungarne och till en del
under Margareta och Erik, fick, man efter hand en så att säga
utskiftad konungamagt, eller en mängd af sjelfrådiga vasaller,
som hade sina län på lifstid, gjorde af inkomsterna hvad de
behagade och betraktade hvad de af undersåtarne kunde
utpressa såsom ett rättmätigt förvärf. Det synes just af
ofvannämnda konungaförsäkringar, att det var uuionspartiet, som
if-rigast dref dessa för en stark unionsmagt förderfliga syften.
I motsats till denna till skenet unionsvänliga stämning
bland aristokratien, gick bland de lägre folkklasserna en annan
ineningsström, till förmån för en inhemsk konung eller i
nödfall en riksföreståndare. Den hade till en början få anhängare
bland de förnäma, men vann ny styrka genom unionskonuu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
