- Project Runeberg -  Bidrag till Skandinaviens historia ur utländska arkiver / Tredje delen /
XLIII

(1859-1884) [MARC] With: Carl Gustaf Styffe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

XLIII

att jemte Hansestäderna» ombud deltaga i ett fredsmöte,
hvilket kunde hållas i Wolgast eller dess grannskap9). Karl
hade när detta bref skrefs redan utrymt Gotland och var
förbunden att för tvistefrågan sända sina ombud till Halmstad.
Han kunde derföre ej vidare yrka på sitt förslag, att
Högmästaren skulle uppträda som skiljedomare, utan hoppades att
han möjligen skulle kunna vinna honom sotq bundsförvandt samt
sände i denna afsigt en sin kaplan Ericus I vari jemte en annan
tjenare, troligen en Tysk, benämnd Henrik Richelt, såsom
ombud till Högmästaren. (N:o 8). Ehuru denne icke saknade
rättmätig anledning till missnöje med K. Kristieros behandling
af Preussiska sjöfarande, fann han dock icke sitt intresse fordra
oågon afvikelse från den stränga neutralitet han hittills
iakttagit, utan gaf ett afböjande svar1), men mottog sändebuden
med mycken vänlighet. (N:o 11). Den hittills varande
Högmästaren Conrad von Erlichshuseus redan d. 7 November 1449
timade död skulle naturligtvis kunnat afbryta eller förlama den
började underhandlingen; Olof Axelsson på Visborg sökte under
ledigheten afskräcka Preussiska sjöfarande från förbindelser med
Sverige, föregifvande att K. Karl icke ämnade hålla aftalet om
ett fredsmöte i Halmstad. (N:o 12).

Äfven den Påfliga stolen anlitades af båda konungarne
for deras olika syften. K. Kristiern var som vi framdeles skola
se redan sommaren 1450 sinnad att skaffa Påfvens
bekräftelse på de tre nordiska rikenas förening. Af K. Karl blef
nästan vid samma tid Birgerus Magni, domprost i Upsala, sänd
till Rom, måhända äfven med uppdrag att under vägen besöka
andra furstar; men då han återkom, blef han på resan genom
Tyskland gripen af K. Kristierns bror, den förenämnde grefve
Gerdt. Domkapitlet i Bremen, inom hvars område händelsen
synes hafva timat, lade sig förgäfves ut för hans befrielse,
särdeles emedan man visste att han medförde bref från Påfven,
och föi-gripelse emot en sådan person kunde medföra bannlys-

") Högmütarens bref tül K. Karl, dat. månd. efter Lanrentii (d. 11 Aug.)
och till K. Kristiern tisd. e. Bartolome! (d. 26 s. m.) 1449.

’) Dateradt Sonnabend Matthlei (d.’ 20 Sept.) 1449, citeradt af Voigt.
VIII: 172.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:34:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biskandhi/3/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free