Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skilda afdelningar. Inbrottet skedde i början af Februari[1] och
tåget riktades mot Herrevadskloster vid Rönneån, der konungen
låg öfver i två nätter, medan trupperna samlade sig. Derifrån
togs vägen till Helsingborg, hvilken stad afbrändes, sedan
fogden på slottet icke velat på lejd infinna sig i lägret, och vidare
till Landskrona, der konungen emottog hyllning af borgarne och
stadnade i tre nätter, men väntade förgäfves, att ärkebiskopen
och andra Skåningar som han ditstämt till mötes skulle
infinna sig. Hären tågade derifrån till ärkebiskopens befästade
gård Borgeby eller Borreby vid Lydde ån, der nattqvarter
togs. Vid aftågandet afbrändes gården, likaså det närmare
Lund belägna Wärpinge, nu Eriksholm, som äfven tillhörde
ärkebiskopen.
Tåget gick genom Lund, som till en del blef nedbrändt[2],
men nästa nattläger togs i Uppåkra, söder om staden[3]. Det
enda egentliga motstånd, som mötte, var vid Dalby, der en stor
hop af allmogen samlat sig, men efter ett manligt motstånd led
ett svårt nederlag, så att 150 föllo och 2000 togos till fånga,
[1] Konungen passerade d. 30 Jannari Wadstena, enligt klostrets diarium.
Ett gåfvobref finnes ock af ridd. Staffan Ulfsson dat. Juleta d. 1 Febr. 1452,
hvari han säger sig vara »staddher i rikesins vthreysom» och troligen afser
deltagandet i detta tåg.
[2] Lübeckische Chronik säger blott att man »vorbrande en part der stad
van Lundén»; Rimkrönikan att han lät bränna det ned i grund; men uttrycket
synes vara tillkommet för rimmets skull, och fSr så mycket mindre tagas efter
orden, som det i en annan pålitlig källa uppgifves att väl en del brändes, men
att domkyrkan och ärkebiskopsgården bevarades. Om flera af de många
kyrkorna blifvit förstörda, borde det också hafva förekommit några underrättelser
derom i aflatsbref eller andra handlingar med afseende på deras reparation.
[3] Så väl Rimkrönikans tystnad som den korta tid, hvilken kan hafva
blifvit öfrig för härens uppehåll i Lund, när den på en vinterdag tågade från
Borreby till Uppåkra, äro omständigheter, som försvaga trovärdigheten af en
utförlig berättelse från slutet af 16:de seklet om ett anfall på
ärkebiskopsgården och dennas försvar genom den bekante ridd. Ivar Axelsson (Tott),
hvilken väl för tillfället var i missämja med ärkebiskopen, men dock skall hafva
infunnit sig och erbjudit sin tjenst. Traditionen förblandar efter 150 år lätt
tider och personer, och just det, att berättelsen gäller Ivar Axelsson, hvilkens
namn framför alla andra borde hafva fortlefvat i Skåne, minskar dess
trovärdighet, enär sägner gerna anknyta sig till ett bekant namn. Detsamma gäller
ock ett samtal, som K. Karl skall hafva haft med ärkebiskopen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:34:31 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/biskandhi/3/0059.html
