Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
xc
K. Kristiern, som i följd af Olof Nilssons jemte flera
Norrmäns mord vid ett upplopp af Tyskarne i Bergen, strax efter
lians ankomst dit Irån Elfsborg sommaren 1455, fätt tvist med
Hanseaterna, hade inbjudit de Wendiska städerna till ett möte
i Rostock under fastan 1456, hvarvid han sjelf ville infinna sig.
Flera Nord-Tyska furstar voro också honom der till mötes vid
medlet af Mars, hertig Adolf var äfven tillstädes, och flera
hemliga sammanträden höllos med dem eller deras ombud.
Troligt är att han sökte vinna deras bistånd, för ett nytt och mer
allvarligt anfall mot Sverige, likasom städernas biträde att få ett
längre uppskof med striden. Han förmådde verkligen de senare
att besluta en beskickning till Sverige, i ändamål att
tillvägabringa ett stillestånd. Saken kunde dock icke på stället bestämdt
afgöras, utan skulle af ombuden framställas för principalerna.
Emellertid fann förslaget snart deras bifall, så att
beskickningen i medlet af Maj kunde infinna sig i Stockholm.
K. Karl, som änuu hade öfvervigten, ville dock ej antaga
deras förslag oin stillestånd och. en fredscongress, med mindre
städerna kunde gå i borgen för att Danskarne ville hålla
stilleståndet; ty i annat fall visste han väl, att de ej gjorde det.
Men då sändebuden icke hade fullmagt att ikläda sina herrar
någon sådan ansvarighet, blef det ingen ting utaf. Sändebuden
begärde också, att konungen skulle afskaffa de ovanliga
pålagorna, hvarmed han betungade deras handel, såsom att de
skulle erlägga hvar 12:te penning i tull af allt gods, som de
införde, och dessufom den förut omtalade »vexeln» på myntet,
samt att ban med sina rådsherrar skulle bekräfta städernas
gamla privilegier. Konungen blef missnöjd öfver dessa
fordringar och svarade, att likasom städerna sjelfva gåfvo sådana
påbud, som de funno för sig nyttiga, gjorde han med afseende på
sitt rikes bästa; ville Hanseaterna ej rätta sig derefter, då de
kommo till Sverige, kunde de uteblifva; deras gamla friheter
kunde ban ej besegla, emedan lian ej var sinnad att hålla dem9).
Sedan (Jenna underhandling misslyckats, utrustade K.
Kristiern en här, för att anfalla Sverige från Östersjö-sidan. Öland
5) Lubcckische Chroniken, II: 181, 184.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
