Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XCIl
komlig trygghet till personer och egendom, Olof Drake och
andra som varit konungens embetsmän frikallades ej blott från
allt ansvar eller efterräkning, utan erhöllo äfven bekräftelse på
hvad K. Karl dem gifvit eller »bebrefvat»; derjemte förbjöds
strängeligen att förevita dem capitulationen, hvilken de, som
det hette, endast ingått för K. Karls döttrars skull, dem han,
med afseende på den äfventyrliga färden öfver hafvet vid denna
årstid, lemnat qvar på slottet8). Först andra dagen derefter
d. 17 Mars lärer likväl ärkebiskopen fått besätta slottet. Arendt
Bengtsson fick för sin medgörlighet i sammanhang med
capitulationen lifstidsförläning å Wåla härad och Odsmo socken i
Södertörn, eller de närmaste trakterna omkring hans båda sätesgårdar
Aspanäs och Nynäs9). De båda prinsessorna Margareta och
Magdalena blefvo äfven, förmodligen i enlighet med
höfvids-mannens begäran, ibågkomna med förläning å Svartsjö kungsgård
och Härseme eller Häradshammars socken i Östergötland jemte för
säkran om oqvald besittning af allt mödernegods, men af
fädernegodsen blott sådana som Karl egt innan han blef konung1).
Några dagar senare, den 21 Mars, erhöll Jöns Bengtsson
en mängd samlade rådsherrars försäkran om ersättning för det
han, såsom det hette, befriat dem från träldomen under K. Karl.
Han fick derjemte vid samma möte visserligen titel af
riksföreståndare, men också en medbröder i embetet, med hvilken
han således skulle dela magten, och det är betecknande nog,
att man dertill valde ej en infödd Svensk, utan en Dansk,
nämligen Erik Axelsson, hvilken så väl genom sin födsel, som
derigenom att alla hans bröder hade betydande platser i
Danmark, borde kunna anses såsom en anhängare af K. Kristiern.
Offentligen hade likväl Jöns Bengtssou under uppresningen alltid
förnekat, att han ville inkalla K. Kristiern, och troligt är, att
han helst skulle hafva velat uudvika det, för att sjelf bibehålla
magten, om han kunnat vänta en så hastig framgång. Men
företaget var nu beräknadt på K. Kristierns inkallande, och
•) Hadorph. Bih. t. Rimkr. II: 193.
’•) Föreningsbrefvet utfärdadt och besegladt af samma män som
capitulationen och utfärdadt samma dag. Brings Handl. II: 256.
’) Brings Handl. II: 258.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
