Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CXLVIII
hastighet. Bönderna i Upland sågo numera i honom en martyr
för deras frihet, och fruktade med skäl, att den eftergift af
skeppsskatten, som han beviljat dem, skulle förklaras ogiltig.
De samlade sig derföre å nyo och tågade, för att befria honom,
till Stockholm, dit ett stort antal») ankom å aftonen den 18 Aug.
och lägrade sig på Brunkeberg. Helgeandsholmen besattes vid
första anfallet, och om de haft några stegar och plankor med
sig, skulle de under nattens mörker hafva kunnat inkomma i
sjelfva staden; ty borgarne, som i gamla tider sjelfva bevakade
sina murar, voro alldeles oberedda på deras ankomst. Men
vid det buller, sora förorsakades, då bönderna försökte att bryta
upp Norreport, som låg på nuvarande Mynttorget, väcktes
bevakningen, och stormklockan kallade snart borgarne till försvar,
så att bönderna måste draga sig tillbaka från porten, men
förskansade sig både på Helgeandsholmen och Brunkeberg. Med
denna motgåug var misslyckandet af hela företaget lätt att
förutse. Då konungen kunde lägga sina fartyg utefter den s. k.
Sandbron eller kajen på Norrmalmssidan, var det lätt att
afskära förbindelsen mellan de olika afdelningarne af bondehären.
— Striden hvilade de följande båda dagarne, emedan ett
stillestånd, förmodligen af befälet på slottet, blifvit uppgjordt, till
dess konungen kommit tillbaka från Almarstäk, på natten mellan
den 20 och 21 Augusti1). Men tidigt påföljande morgon
började, ehuru det var en söndag och det med bönderna ingångna
stilleståndet ännu räckte’2), ett förskräckligt blodbad ibland
bönderna på Helgeandsholmen, under ledning af den förut illa
beryktade Ture Turesson, hvilken nu fick vedernamnet slagtaren
(»köttmangaren»). I början sökte många sin räddning genom
flykten, men för dem, som stodo på Helgeandsholmen, blef det
snart omöjligt att komma undan. En del togo sin tillflykt till
") I Lübeckische Kroniken II: 263 uppgifves antalet till 5000, af K.
Kristiern sjelf i bref till Eggert Frille till 8000. Dipl. Christierni I, p. 152.
’) Diarium Vazstenense uppgifver, att konungen vid böndernas ankomst
var på slottet, hvilket strider så väl mot de samtida anteckningarne i Annalea
Holmienses som konungens bref till Eggert Frilie.
5) Så uppgifves både i skriften Kong Christierns Handel. Skand. Handl.
V: 8, och af Olaus Petri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
