- Project Runeberg -  Bidrag till Skandinaviens historia ur utländska arkiver / Tredje delen /
CLXVI

(1859-1884) [MARC] With: Carl Gustaf Styffe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

CLXVIII

hamn, det mycket sannolikt, hvad man redan den tiden trodde,
att alltsammans var på förhand af Jöns Bengtssons anhängare
aftaladt med Danskarne1). Huru litet allvar biskop Kettil
Karlsson och hans anhängare hade med sin hyllning af Karl
Knutsson, visade sig ock vid deras förhandlingar om Axevalla
slott. Den dervarande höfvidsmannen Åke Jönsson hade
sommaren 1464 utstått en belägring af den förenämnde Erik
Nilsson (Oxenstjerna), men afslöt med honom d. 28 Aug. ett
stillestånd, af innehåll, att derest han icke inom d. 31 Mars följ. år
erhölle undsättning af K. Kristiern eller dennes trupper
åter-finge landet, skulle slottet öfverlemnas till biskop Kettil eller
Erik Nilsson sjelf, och om K. Karl tillägges det, att äfven »om
han inom den utsatta tiden inkomme i riket och vorde hyllad»,
skulle han ej bryta öfverenskommelsen. Det är föga troligt,
att Erik Nilsson kunde vara okunnig om att K. Karl nära tre
veckor förut anländt, fastän han kunde hafva något skäl att
dölja det; men då Kettil Karlsson sedan d. 24 Sept bekräftade
denna öfverenskommelse, tog han ej heller någon hänsyn till
K. Karl, utan behaudlade ärendet, alldeles såsom han varit
Sveriges herre2).

K. Karls ställning blef under sådana förhållanden
betänklig, så mycket mer som de, hvilka icke tagit någon del i biskop
Kettils uppresning, icke syntes vilja besluta sig att hylla honom.
Han hade förgäfves väntat, att de skulle infinna sig sjelfmant3),
och på hans kallelser svarade de med afslag eller undflykter4).

De få af den högre adeln, som genast nppriktfgt slöto sig
till honom, voro några af hans slägtingar, främst Bo Karlsson,
efter morfadern vanligen kallad Bo Djure, hvilken efter sin brors,

’) »Rex Karalut per Katillum episcopum fallitur et decipitur» säger
Diarium Vazstenense.

J) Schröder, Monumenta Diplomatica, ss. 37—41.

») K. Br. till Småland af d. 17 Oct. 1464. Se nedan.

4) Biskop Konrad i Åbo säger i bref, dat. Kustö slott d. 9 Nov. 1464, att
ban väl ämnat hörsamma konungens skrifvelse, men för det ströftåg Ryssarne
gjort öfver gränsen in i Karelen, vågade han icke, utan skickade ett par prester
som ombud och lofvade sjelf komma på våren. Brings Handl. II: 271.
Arwidsson V: 24. Biskopens senare uppförande berättigar tül det ofvanstående
omdömet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:34:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biskandhi/3/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free