- Project Runeberg -  Bidrag till Skandinaviens historia ur utländska arkiver / Tredje delen /
CLXXII

(1859-1884) [MARC] With: Carl Gustaf Styffe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

CLXXIll

möda kunde skydda dem, och då man från slottet såg och hörde
hvad som föregick i staden, tog man Bo Djure och de andra,
hvilka ditkommit som gisslan, i fängsligt förvar, till dess de
förstnämnda återkommit till de sina. K. Karl tycktes till en
början ej obenägen att antaga de erbjudna vilkoren; men da
han just som afhandlingen var så nära att afslutas, att vilkoren
skulle skriftligen uppsättas, erhöll underrättelse, att Dalkarlarne
jemte allmoge från Roslagen och andra orter voro i antågande,
afbröt han underhandlingen och uppsade stilleståndet. Han
gjorde derefter försök att falla Jöns Bengtssons folk på
Norrmalm i ryggen; förmodligen var det hans förhoppning att
dervid möta den .väntade bondehären och leda dess rörelser. Han
tågade derföre genom Södreport öfver Södermalm och
Långholmen, hvarifrån ban på isen ville gå öfver till Lidarnö eller
Kungsholmen. Men fienden hade fått kunskap om förslaget,
mötte honom på isen och slog honom tillbaka, hvarvid han
miste sitt bästa folk, deribland särdeles Polackar, som han fört
med sig från Danzig.

K. Karl lät dock icke genom detta nederlag förmå sig att
ingå på den honom å nyo erbjudna förlikningen, ej heller
af-skräcktes deraf de nu anryckande bondehärarne, hvilka ville
troget utföra sin föresats att undsätta honom. Men
upprorsmännens folk hade naturligtvis mera öfning, voro bättre
beväpnade samt framför allt bättre anförda. Biskop Kettil och Erik
Axelsson kunde alltså slå Dalkarlarne så allvarsamt, att de
förmåddes att återvända7), medan Jöns Bengtsson på
Norrmalm kämpade mot den öfriga bondehären. Många hade redan
här å båda sidor fallit, då biskop Kettil och Erik Axelsson
ankommo, samt dermed underrättelsen om Dalkarlarnes nederlag.

®) Måhända syftar på detta slag en uppgift i förteckningen öfver fältslag
mellan Sverige och Danmark uti Registrum eccl. Lincopensis papyr. (Linköpings
Bibliothek« Handl. 1: 90), som lyder sålunda: »Item uppå Rotaskog, Bisk. Kätil
och Herr Erie Nilsson», ehuru detta nämnes efter »ett slag i Dalomen», som utan
tvifvel är det fem år senare, då biskop Kettil längesedan var död. Förvexling
af Erik Nilsson och Erik Axelsson vore mer förlåtlig för en tid, då en riddare
blott omtalas med sitt förnamn. Slaget • skulle då hafva stått nära Rotebro,
der Dalkarlarne 32 år senare, då de kommo i samma syftning, ledo ett dylikt
nederlag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:34:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biskandhi/3/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free