Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CLXXXVIII
ined de Danska sändebuden, att till befordrande af föreningen
mellan de tre rikena skulle följande sommar d. 22 Juli hällas
ett möte med Danmarks och Norges råd i Kalmar, och lofvade
de närvarande Svenska rådsherrarne att fara in till Stockholm,
för att med ärkebiskopen och andra riksråd ytterligare
öfverlägga om ärendet och sedan sända de Danska ombuden ett
besegladt pergamentsbref derom. Emellertid skulle, likasom i
Jönköping blifvit bestämdt, samfärdseln mellan de tre rikena
vara fri och en hvar bibehålla sin egendom, i hvilketdera riket
den funnes7).
Annu synes alltså Jöns Bengtssons myndighet hafva varit
erkänd; men innan de samlade rådsherrarne skildes från
Nyköping, beslöto de att uppdraga riksföreståndare-värdigheten åt
Erik Axelsson. Större delen af dem följde honom också med
en mängd beväpnade tjenare till Stockholm, men oaktadt Jöns
Bengtsson icke lärer hafva väntat deras besök, befanns han
icke villig att lyssna till deras fordran, att han skulle afsäga
sig sin verldsliga magt.’ Det underhandlades derom i flera dagar,
till dess ett tillstäldt upplopp slutligen förmådde honom till
eftergift. Man visste, att besättningen på slottet var svag,
emedan både Jöns Bengtsson och Ivar Gren nyss förut hade
bort-sändt sina tjenare med David Bengtsson, för att qväfva Nils
Stures uppresning i Gästrikland, och en dag, då Jöns Bengtsson
satt med rådsherrarne på rådhuset, der nuvarande Börsen ligger,
började en af Erik Axelssons tjenare, vid namn Olof Rad,
jemte en mängd andra, som voro samlade i rummet utanför,
att bullra och slå på dörren, under starka rop mot ärkebiskopen"),
och då man frågade dem om orsaken, svarade de, att om man
icke toge slottet från ärkebiskopen, skulle de gripa och mörda
honom. Jöns Bengtsson blef deraf så modfäld, att han lofvade
nedlägga riksföreståndare-magten och aflägsnade sig från råds-
’) Diplomatarium Christiern! I, s. 179 efter original pä papper i Dauski
Geh. Arkivet, med 30 sigiller p&ti’jckta, ehuru blott 28 nämnas i texten. Erik
Ryniugs och Lanrens Haraldssons namn, hvilka förekomma i det föregående
dokumentet, saknas i detta.
") Ilar vidtager den stympade berättelsen i Diarium Vazstenense. med
hvilken Rimkrönikan och Olaus Petri i det hela väl öfverensstämma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
